Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städer och kloster; att han ville afskaffa en del kyrkor och kloster samt
infora »lutheri» och nya bruk med afseende på religionen, såsom att svenska
sånger nyttjades vid gudstjensten; en klagopunkt rörde slutligen, att vid
konungens hof nyttjades »sönderskurna kläder». Om daljunkaren nämdes
märkvärdigt nog ej ett ord.
Enligt sin vana, då det gälde att stilla oroliga rörelser bland allmogen,
inlät sig konungen tåligt på ett långt och utförligt svaromål, hvari han dels
lofvade att aflijelpa det hvaröfver man klagade, dels förklarade skälen till
det ena eller andra som han gjort, dels sökte visa att klagomålen grundade
sig på osanna rykten. Skatt hade han pålagt endast med råds råde och i rätt
nöd till rikets bästa; borglägren voro nödvändiga för att underhålla folk mot
konung Kristiems parti: när man kunde vara säker om frid och trygghet,
skulle de afskaffas; den dyra tiden rådde han ej för, han hade gjort hvad
han kunnat för att råda bot derpå; att han låtit kullslå kloster och kyrkor
vore osanning, endast Gripsholm hade han känts vid såsom sitt rätta arfoeh
eget; betecknande är hans svar på punkten om de sönderskurna kläderna:
»det beklagar hans nåde så väl som en annan och ser gerna, att den seden
kommer af igen; iugen har han heller nödgat att skära sina kläder sönder
och hafver der ingen annan skada utaf än den det gör»; något »lutheri» visste
han ej om, han hade endast befalt att man skulle predika Guds ord och
evangelium, så att presterne ej skulle bedraga den fattige menige man; det vore
prester och munkar, »hvilka ej ville att sanningen skulle uppkomma om deras
bedrägeri», som falskeligen utspredo att han ville införa en ny tro; hvad
anginge de svenska sångerna vid gudstjensten, förundrade han sig »att det
straffas i Stockholm, då det är sed omkring allt riket i alla sockenkyrkor, att
man plägar der qväda på svenska och lofva Gud; och är ju så godt, säger
han, att det sker på vårt eget mål, det vi förstå, som på latin, det man dock
intet förstår». Det förvånar honom, »att de goda män i Dalarna vilja sig
med denna sak bekymra, derpå de sig intet förstå och den dem intet gäller
på. Här äro riksens råd, kyrkans prelater och lärda män, som den saken
bättre kunna ransaka och åtskilja; de med hans nåde vilja så dermed
beställa, att derom skall näst Guds lijelp ingen nöd vara.» Om ytterligare
svar behöfdes, bad han dem sända ombud till Yesterås, der han ämnade
möta rikets råd och menige man och skipa livar och en rätt, så att ej något
obestånd i riket behöfde för hans skull företagas.
Detta bref skrefs i Upsala den 14 maj 1527. Fem dagar derefter höll
konungen burspråk vid Gamla Upsala med allmogen, som var samlad til!
eriksmässan, och fick löfte om dess trohet, hvaijemte utsågos män som å
allmogens i Upland vägnar skulle förehålla dalkarlarne, huru de i strid med
upprepade löften åter svikit den trohet de lofvat konungeu, och uppmana
dem att skicka sändebud till mötet i Yesterås. Ingen hjelp hade de i sitt
uppror att vänta af Uplands inbyggare. »Der mån I, så slutade den skrifvelse
som skulle dem meddelas, fullkomligen rätta eder efter. I ären dock icke
mera än en part och en ledamot med oss och flere i hela riket och borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
