- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
83

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - Inledning. Etikens problem - A. Det högsta goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

Allt menniskans handlande förutsätter först och främst
begär; men begäret är icke möjligt utau foreställning.
Genom denna blir nemligen det goda föremål för begärande.
Men hvarje föreställning är sinlig eller beräknande, ledd af
det praktiska förståndet1). I förening med den förra
föreställningen är begäret lägre begär (έπιΰυμία) och går endast
på det skenbart goda, med den senare är det vilja (βοϋλψ
σις) och går på det sant goda2). Etiken har derför att
förklara, huru viljan och det praktiska förståndet eller den
öfverläggande fantasien kunna gemensamt förverkliga det
sant goda. Utan den förra kan icke handlande
åstadkommas, ty förståndet för sig kan icke verka handling, hvilket
synes af de oåterhållsamme, som handla mot detsamma11);
utan det senare vinnes endast det skenbart goda. — Vi ha
dervid först att undersöka beskaffenheten af det sant goda
eller det högsta goda och derefter medlet till dettas
vinnande, dygden.

A. Det högsta goda.

»Ett enda är det rörande det begärda (rö όρεχιύν), ty
om två rörde, förstånd och begär, skulle de röra enligt
någon gemensam art.» »Men detta är det goda, som är
möjligt att förverkliga (rö πραχτον άγαΰόν), men sådant är det,
som kan förhålla sig annorlunda»4). »Det orörda rörande är
det goda, som är möjligt att förverkliga»5). Med dessa ord
är det godas formella karakter angifven. Det är όρεχτόν
och πραχτϋν, men på samma gång orördt. Dessa
bestämningar determineras vidare. Det visas gent emot Plato, att
begreppet om det goda icke kan vara en idé för sig; ty det

’) De Απ. Ill, 10. 433, b, 28; c. 7. 431, b, 6; jmfr Zeller sid.
582 not 2.

c. 10. 433, a, 23 ff. ") c. 9. 433, a, 1.

4) III, 10. 433, a, 21 ff. ») 433, b, 15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free