- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
103

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - A. Det högsta goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Icke äro vi i lugn för att fa vara i oro, utan vi äro i oro
och yttre verksamhet för att få vara i lugn. »Ty ingen
väljer krigaudet för krigaudets egen skull, ej heller ställer
han till krig derför, tv man skulle vara fasligt blodtörstig,
om man gjorde vännerna till fiender, för att strid och mord
skulle uppstå». »Om nu bland de sedliga handlingarna de
politiska och krigiska framstå i skönhet och storhet, men
dessa äro utan lugn och eftersträfva något ändamål och icke
genom sig sjelfva äro önskvärda, tvckes förnuftets
verksamhet stå betydligt framför»1) o. s. v. Det kan betecknas
såsom hufvudsaken af det anförda, att den teoretiska
verksamheten är i högre grad sjelfverksamhet och sjelfandamål
än det praktiska handlandet och gifver derför en högre
lycksalighet. Den är en högre grad af sjelfverksamhet, tv
menniskan kan verka sjelf för sig sjelf i densamma, då hon deremot
i det sedliga handlandet behöfver andra menniskor, mot hvilka
hon öfvar goda gerningar; den är mera sjelfandamål,
emedan den icke såsom t. ex. krigande och politisk
verksamhet åsyftar ett annat ändamål jemte sjelfva verksamheten,
utan denna är fullkomligt sjelftillräcklig. Dermed är
tydligt utsagdt, att Aristoteles icke med att sätta
sjelfverksam-heten såsom det högsta goda åsyftar en förnuftig
sjelfverksamhet, som vore höjd öfver det sinliga, ty här är det ju
tydligen fråga 0111 det sinliga jagets sjelfverksamhet i
oberoende af andra. Men det är å andra sidan icke fråga om
en sådan sjelfverksamhet och ett sådant sjelfandamål som
t. ex. lekar och förlustelser, ty betraktandet är en förnuftig
verksamhet, så till vida, att menniskan i den medvetet
sätter sjelfverksamheten såsom ändamålet. Betraktandet eller
visheten består nemligen just i sättandet af den rena
energien eller sjelfverksamheten (νόησις νοήσεως) såsom det goda

det synes tydligen genom motställningen mot den yttre oron — i krig
o. s. τ. —, att det här är fråga otn yttre ro.

’) X, 7. 1177, b, 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free