Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
grund af en grundsats och en mening, som icke i sig sjelf
är motsatt den rätta, utan tillfälligt. Tv begäret är motsatt,
men icke meningen emot den rätta grundsatsen». —
Aristoteles talar här om två allmänna meningar såsom öfversatser,
nemligen den, att man icke bör smaka det söta till
öfverdrift, och den, att allt, som är sött, är angenämt.
Under-satsen är »detta är sött». Begäret finnes i denna och
förhindrar dess underordnande under den första allmänna
grundsatsen, emedan det är motsatt mot denna, som förbjuder
att smaka det söta (till öfvermätt). Men då undersatsen
är det, »som verkar», 1147, a, 33, (emedan den innehåller
τύ έ’σχατον, handlingens princip) och är herre öfver
handlingarna, b, 10, kan ej någon handling ske i
öfverensstämmelse med den första allmänna grundsatsen. Deremot drifver
begäret att bestämma undersatsen under den andra
öfver-satsen, att allt det söta är angenämt, som i sig sjelf är
teoretisk, och icke i sig sjelf motsatt mot den förra, men
genom att sättas såsom öfversats för en praktisk undersats
och genom begäret, kommer att få praktisk betydelse och
»tillfälligtvis» vara mot den rätta grundsatsen motsatt —
hvarför handlingen blir densamma motsatt. .Således är
öfver-satsen, som finnes i denna origtiga slutledning, i sig sjelf
icke motsatt mot den rätta grundsatsen, hvilken derför kan
på samma gång finnas hos den handlande, men såsom
öfversats till en undersats, som är åtföljd af begär, blir den
orig-tig. Hvad som förändras genom begäret, är icke den
allmänna grundsatsen, utan undersatsen’). Derför, säger han,
kan Sokrates sägas ha rätt från en viss synpunkt. »Och
genom att terminus minor (undersatseus subjekt) tyckes vara
det icke allmänna, ej heller lika vetbar som den allmänna
’) Detta efter Ramsauers tolkning, t. d. st. sid. 441 och 442, och
Stewart, p. a. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
