- Project Runeberg -  Aristoteles etiska grundtankar och deras teoretiska förutsättningar /
154

(1893) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

Men om man betänker, huru for Aristoteles icke blott det
verkliga förnuftet benämnes med detta namn, utan äfven
dettas material, »det lidande förnuftet», bortfaller denna
betänklighet. Deremot finnas bestämda bevis derför, att
Aristoteles med det praktiska förståndet ej åsyftar en förnuftig
själsdel, utan en sinlig. För det första säges det ha till
föremål det, som kan förhålla sig annorlunda’), hvarför det
likställes med το δοξαστιχόν2). Det, som kan förhålla sig
annorlunda, är tydligen det materiella, och το δοξαστιχόν
är en sinlig själsdel. Derför måste ock det praktiska
förståndet vara siuligt. I sammanhang härmed må nämnas,
att Aristoteles kallar den beräkning och öfverläggning, som
förekommer i detsamma, för föreställning3), hvilken vi
uppvisat vara förnuftets material, men icke sjelf förnuftig. Det
samma framgår derur, att återhållsamhet och oåterhållsamhet

’) Eth. Nio. VI, 2. 1139, a, 6; jmfr De An. III, 10. 433, a, 29.

J) VI, 5. 1140, b, 25; c. 13. 1144, b, 14. — I öfverensstämmelse
härmed kallar Aristoteles den grundsats, hvarifrån öfverläggningen
i det praktiska förståndet utgår, föl· en allmän mening, VII, 3.
1147, a, 25.

3) De An. III, 10. 433, b, 29. φαντασία di πάσα ij λογιστιχή rj a!o9rr
Tixt]; jmfr 434, a, 5. Freudenthal, Ober den Begriff der φαντασία bei
Aristoteles sid. 31, anser visserligen, att föreställningen icke i sig sjelf
kan sägas vara »skicklig att öfverlägga», utan endast genom att vara
bestämd af tänkandet, och detta synes bekräftas deraf, att Aristoteles
433, a. 12 skiljer mellan föreställning och beräkning. Men såsom synes af
sammanhanget, afser han här endast φαντασία αίσΰητιχή eller φαντασία
των xatf ίχαοτα-, jmfr Eth. Nic. VII, 3 1147, b, ö. För öfrigt märkes
att Aristoteles anser, att man genom föreställningen kan erhålla
allmänna bilder, Anal. post. Il, 19. 99, b, 36; De An. 434, a, 9,
hvilket innebär, att man kan med densamma på visst sått beräkna och
sluta. Det är sant, att detta beräknande och slutande icke kau ega
objektivt och allmängiltigt värde, utan endast ett subjektivt (tv för
allmängiltighet fordras alltid begreppskunskap), men den praktiska
öfverläggningen torde just innebära ett sådant slutande, då dess
princip eller den allmänna grundsatsen endast stöder sig på
induktion ur särskilda fall. Jmfr för öfrigt framställningen af
föreställningen hos Michaelis, Zur Arist. Lehre vom voit sid. 11 och 12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 12 23:51:57 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arigrund/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free