Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larna voro skapla att dricka och slåss med, kvin-
norna att älska, hästarna att tumla om med öfver
vägar och slätter. Min häst, som hittils fått gå som
den velat, blef förvisso förundrad och förtörnad öfver
att jag sökte återtaga väldet öfver den, ty den fick
känna både stång, sporrar och skänklar, den måste
vackert krumma sin hals och dansa för min käresta.
Ryttarne smålogo och svarade gladt på mina skämt-
samma tillmälen. De sade att häxan Anna nu be-
friat mig från min sjukdom och förtrollning, för att
i stället bringa mig en annan, hvilken jag aldrig
skulle blifva kvitt.
Jag frågade Anna, hvarför hon ryggat tillbaka,
då vi efter den långa skilsmässan råkade hvarandra
i Tverj; jag fruktade nämligen att ärret efter striden
i porthvalfvet vanställt mig, så att kvinnorna ryste
vid att se mig.
„Nej, i mina ögon är du vackrare än förut, nu
då du bär det synliga minnet af din bedrift“, sva-
rade hon. „Jag förskräcktes af att se dina ögon, som
blifvit kalla och grymma under de månader vi varit
åtskilda. Men nu har du åter din glada och sorg-
fria blick, du är åter en ung och munter junker,
och ej mera den bistre och hårde soldenären, den
stränge höfvidsmannen. En lycka var det, att du
lämnade ditt befäl, ty annars hade du snart varit
lik en af dina egna ryttare, en röfvare, drinkare och
kvinnoskändare.”
Hon hade rätt. Hvem kan väl jämt och stän-
digt se mord, rof och plundring, tårar, jämmer och
brinnande byar, utan att blifva grym och likgiltig
för andras smärta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
