- Project Runeberg -  Arma människor /
34

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utfattiga och att jag ännu inte kunde tala franska.
Korteligen, för alla olyckor och motigheter kastades
skulden på mig och på mor. Men huru kunde man
plåga stackars mor? Då jag såg på henne, sved det i
hjärtat. Hennes kinder voro insjunkna, ögonen
rödgråtna, och på ansiktet glödde en lungsiktig rodnad.

Allra värst fick jag sitta emellan. Det började
alltid med några småsaker, men efter hand kom både det
ena och det andra på tapeten, och ofta förstod jag inte
alls, vad det var fråga om. Men allt möjligt beskärmade
sig min far över. Över franska språket, över att jag
var så dum och att pensionsföreståndarinnan också var
en dum, slamsig kvinnsperson, som inte bekymrade sig
om vår moral. Han klagade också över att han själv
icke kunnat få någon plats, över att L’Homonds
grammatik var usel, men Zapolskis mycket bättre, att det
förslösades för mycket pengar på mig och att jag var
känslolös och stenhård — korteligen, jag, stackare, som
gjorde mig den allra största möda att plugga i mig
franska glosor och fraser — jag måste svara för allt
och fick bära hundhuvudet för allt. Och detta inte
därför att far tyckte illa om mig — tvärtom, han var
innerligt fästad vid oss. Men sådan var hans karaktär, det
var nu en gång så.

Bekymmer, förtretligheter och motgångar gjorde min
stackars far till ytterlighet utpinad. Han blev
misstrogen och förgrämd. Ofta var han rent av förtvivlad,
började vårdslösa sin hälsa och förkylde sig. Plötsligt
insjuknade han allvarsamt, men hade ej plågor länge,
och dog så plötsligt, att vi alla i flera dar inte kunde
hämta oss från detta slag. Min mor var som förlamad
av sorg, och jag fruktade rent av för hennes förstånd.
Och så fort far hade dött, kröpo kreditorer fram som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free