- Project Runeberg -  Arma människor /
36

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutligen för Anna Fedorovna, att hon med tacksamhet
antog hennes anbud. Huru väl jag minns den morgon,
då vi flyttade över till Vasiljevska ön. Det var en klar,
kylig och torr höstmorgon. Mor grät, och jag var
förfärligt ledsen. Det sved i mitt hjärta, och min själ
trycktes av dunkla, hemska kval. Ja, det var en tung
tid...

— — — — — — — — — — — — — — — — — — —

II.



I början, innan vi, d. v. s. mamma och jag, hade
hunnit sätta oss in i vår nya ställning, kände vi oss
så bortkomna och beklämda hos Anna Fedorovna.
Hon bodde i eget hus på den sjätte Linjen.[1] Där hade
hon fem snygga rum. I tre av dem bodde Anna
Fedorovna och min kusin Sasja, en föräldralös flicka, som
uppfostrades hos henne; i det fjärde bodde mor och jag, och
vägg i vägg med oss slutligen en fattig student
Pokrovskij, Anna Fedorovnas hyresgäst.

Hon bodde mycket trevligt, vida präktigare än man
kunde ha trott, men hennes inkomstkällor voro lika
gåtfulla som hennes sysselsättning. Hon hade alltid
något för sig, var ständigt sysselsatt och sprang ut och
in flera gånger om dagen. Men vad hon gjorde och
varför hon var så beskäftig, kunde jag inte utröna. Hon
hade en stor och mycket blandad umgängeskrets. Till
henne kommo oupphörligt främmande — Gud vet,
vad det var för folk, men alla hade ärenden och stannade
blott ett par minuter. Mamma stängde alltid dörren
efter mig, så fort någon ringde på porten. Anna

[1] Så kallas gatorna i Vasiljevska holmens stadsdel i Petersburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free