Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så något filosofi, ty att besitta kunskap har sin
nytta, ja stundom förnöjer det. Men du sörjer
och grubblar — för vilket ändamål? För intet,
säger du?
En gammal präst inföll:
— I min ungdom kände jag en man, långt
bort-ifrån, där solen sällan skiner och djurskinn tarvas
för att skydda kroppen mot köld. Han hade
underliga tankar, som fladdrade som vimpeln för
vinden, men vilken vind som satte tankarna i rörelse,
det visste ingen. Han var en ledungsman och gick
fram utan räddhåga och utan svek, byte tog han
och slog fienden med hårda händer, men så blev
han långa tider liggande i dådlös ro, med mörknat
anlete. Hans ögon sjönko inåt, som om han varken
sett jord eller himmel. Men lätt förstod man, att
icke umgängelse med helgonen, icke omsorgen om
själens välfärd efter döden drev honom in i denna
evinnerliga tystnad.
Giovanni teg. Utsträckt på marken stirrade han
blott in i lågorna — vem skulle ha förstått, om
han svarat? Förstod han väl själv vad det var,
som ständigt jagade honom utom och bortom det,
som sysselsatte deras sinnen, vilka färdades med
honom på vägen? Främmande och enfaldiga
tycktes de honom och han gitte icke tala. Hans
njutningsfulla längtan var honom nog.
Alltid hade det varit så. I lag med mindre
utrustade konstsvenner hade han sällan öppnat
munnen, han hade tänkt:
— Vad nytta har du väl av att ge dem av ditt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
