Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blidt och glatt, och den beslöjade blicken gled
oftast längs kullarnas vågiga limer.
Plötsligt tystnade hamrandet och Olof i
Lien kom ut och satte sig på en brädhög.
Hans ögon foro oroligt i det sotstrimmiga
ansiktet, där hvitan lyste i dyster glans.
— Om den boka tal sant, så blir det illa
för dig och mig, min käre Jan, sade han
plötsligt. Det var det första han på alla dessa år
yttrat i den saken. •
Jan förändrade icke en min. Munnens
långdragna, tättslutna smalhet gjorde åsynen
onaturligt blid.
— Om dina synder än vure blodröda, så
skola de dock varda snöhvita, säger skriften —•
det är Härrens ord till oss syndare.
— Men om I bekännen edra synder,
bekänner står det — icke framhärden, icke
framhär-den, envisades smeden med minnet plötsligt
fullt af alla de ord, hvilka sommar efter
sommar krupit in och fastnat, tills de blifvit mer
vana än alla dem han till daglig dags använde.
— Härren ser till hjärtat, käre Olle — till
människans löuligaste hjärta — och vet, om
hennes namn är skrifvet i Lifsens bok. Därpå
hänger det, du Olof — tro på Härren Jesus så
varder du och ditt hus saligt, din hustru och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
