Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Medor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag hörde jag honom tjuta erbarmligt, och då
jag tittade genom häcken, såg jag, huru den elaka
bondhustrun höll fast min stackars vän, under det
att Julius slog honom af alla krafter med sin fars
stora piska.
Som en blixt hoppade jag öfver häcken, kastade
mig öfver Julius och bet honom i armen, så att han
med ett skrik måste släppa piskan. Det var allt, hvad
jag ville. Medor passade på tillfället att kila undan,
och jag ämnade helt lugnt återvända till min
beteshage, då bondhustrun fattade mig i öronen och
ropade åt Julius:
»Hit med piskan, min gosse, hit med piskan! Det
är då säkert, att det aldrig funnits en elakare och
gemenare åsna i världen än den här. Gif mig piskan,
eller också klå på henne själf!»
»Jag kan inte», sade Julius gråtande. »Min arm
är visst afbruten! Den otäcka åsnan!»
Bondhustrun släppte mig för att taga piskan, och
jag var visst icke nog dum att invänta henne. Jag
gjorde ett hopp och var snart långt borta.
Bondhustrun sprang en stund efter mig, och det var mig
ett nöje att locka henne allt längre och längre bort
och att se, huru hon svettades och förargade sig utan
att kunna upphinna mig.
Då hon slutligen gått sin väg, kröp Medor fram
bakom en buske, där han hittills hållit sig dold.
»Hon är borta», sade jag. »Hvad var det
egentligen du hade gjort? Hvarför slog hon dig?»
»Åh», sade Medor, »det var bara, emedan jag tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
