Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen beskaffenhet. När man talade om solen, sade man: solen andas. När man talade om månen sade man: månen växer. Och när man talade om jorden, sade man: jorden bor.
Denna verlden förestälde de sig som ett stort hus. Himlen var taket och bergen voro väggarne. De kojor, som de sjelfva bodde i, hade de byggt upp. Dessa kojor hade ej blifvit till af sig sjelfva. Således måste också någon ha byggt upp den här stora verldsbyggnaden — och så började man tänka på den store byggmästaren och tankarne stego upp till verldens herre, som skapat jorden, som med sin väldiga arm bredt ut himlens fäste och satt sjernorna der att lysa — som timrat upp bergen som pelare för detta fäste, vräkt undan vattenmassorna från fastlanden och gjort i ordning denna stora trädgård, planterat träden och skapat alla djur och menniskor.
Hvem var han, denne store? och Rigvedas skald frågar för flera tusen år sedan:
Hvad var fästet, sägen det, hvad var begynnelsen,
På hvilken ort var det, på hvilken väg,
Att han, den alltseende, alltfulländaren
Skapade jorden och vidtomkring utspände himlen?
Han, hvars ögon allestädes skåda.
Hvars mun, hvars arm och fötter sträcka sig till alla orter,
Den ende guden, som gjort himmel och jord,
En smed med kraftig arm och starka vingar.
Hvad var väl den skog, hvad var det träd,
Hvarur de höggo ut himmel och jord?
I vise, söken i edra tankar efter det rum,
På hvilket han stod, när han uppbar verldarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
