Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelarhelgonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig längre. Jag skall icke vrida halsen av dig.
Så kom då, kom då!
Tonen, vari dessa försäkringar gåvos, tycktes
inverka på korpen. Han slog ned på kanten av
kapitälen, men hoppade baklänges, rörde vingarne
och uppstämde några hesa ljud, då Simon
utsträckte handen för att fånga honom. Hans
misstankar voro ännu icke alldeles övervunna. Men
sedan Simon avstått från försöket och vänt sig
bort, för att fortsätta sin måltid, återvann fågeln
småningom förtroende till sin herres uppsåt. Han
kom närmare, hoppade slutligen i Simons knä och
lät honom fritt stryka sig över den kolsvarta,
glänsande ryggen, medan han med mycken glupskhet
deltog i helgonets måltid.
– Du har varit borta hela dagen, suttit arg
och trumpen där borta i träden, sade Simon i
vänligt förebrående ton. Jag agade dig nog strängt
i går, det gjorde jag, men så är du så dum och
oläraktig, att jag ibland blir rasande och vill vrida
halsen av dig. Två långa år i skolan, och ännu har
du icke lärt dig namnet Elpenike!
Simons korp var nästan lika ryktbar som
helgonet själv. Kristianerna trodde sig veta, att
han var mer än hundra år gammal, och man
omtalade, att en dag, då Simon förgätits av de fromma
kvinnorna, som bodde i grannskapet av dubbelporten,
hade korpen tillfört honom föda, liksom
det fordom timade med Elias, den store profeten.
Kanske var han verkligen en gammal enstöring,
en Metusalem i sitt långlivade släkte, som
överlevat de sina och främmande för den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
