Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenkast från tak och fönster och med oförrättat
ärende dragit sig tillbaka.
Vid morgongryningen förnyade homoiusianerna
sitt angrepp på denna skara. Petros hade
sänt hundra legionärer emot den; dessa bildade
endast kärnan av anfallsmakten, som för övrigt
utgjordes av ett fanatiskt slödder.
Samma rop, som hörts den föregående kvällen,
var även här de stormandes härskri. Död åt
kättarne! Död åt giftblandarne!
De angripne svarade med ropen: Död åt
kättarne! Ned med lögnkristianerna!
Å ömse sidor kämpade kvinnor och barn vid
sidan av männen. Å ömse sidor vordo de fångar,
som gjordes, utan skillnad till ålder och kön,
ordets egentliga bemärkelse slitna i stycken.
Atanasianernas förtvivlan uppvog deras
underlägsna antal. Legionärerna veko gång efter
annan. Men den homoiusianska pöbeln framstormade
vildare efter varje lidet nederlag.
Solen gick upp för att snart dölja sig bakom
moln. Morgonhimmelen var blygrå, och det
regnade med korta uppehåll.
Vid denna timme hade en stillhet inträtt
i striden. Homoiusianerna nedburo sina döde och
sårade och förde dem genom huvudgatorna. Deras
åsyn göt ny olja på raseriet. De gräsligaste
hämndeskri skallade. Man beredde sig till nytt
angrepp. Gatläggningen upprevs; kvinnor och
barn fyllde korgar eller, i brist av sådana, sina
kitoner och mantlar med stenar.
– Fram! ljöd massans skri till den glesnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
