Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när de trodde honom handla som allra blindast
och oförsiktigast.
Men Baruk hade ett annat, för ögonblicket
än vältaligare skäl att giva sitt samtycke till Petros’
begäran. Han trodde Karmides vara i stånd till
vilket förtvivlat företag som helst. Hans fruktan
för sin dotters trygghet var ju så stark, att han,
då biskopen steg över hans tröskel, just frågade
sig, om han skulle töras lämna Aten och anträda
den efterlängtade resan till Jerusalem eller
icke. Vore det nu sant vad Petros berättat honom
– och något skäl att tvivla hade han icke – så
var en utväg funnen, och hjälpen hade kommit i
rätta ögonblicket liksom från himmelen. Karmides
skulle utan tvivel upphöra att lägga sina
krokar för Rakel, så snart han fått en vink om den
vida större lycka, som väntade honom och vore
lättare att vinna på annat håll. Baruks lilla
oskyldiga lamm skulle stå skyddat för den glupske
vargens anslag, medan denne, iklädd skepnaden
av en ruelsefull och botfärdig syndare, ginge att
gripa ett annat roy. Detta var ju alldeles
förträffligt.
Och om Rakels böjelse verkligen vore djupare
än blott ett flyktigt tycke, så skulle hon
övervinna den, om icke förr, när hennes luftslott ramlat,
när hon funnit, att Karmides’ kärleksförklaringar
vore idel munväder, och att han genast efter sitt
frieri till henne riktade sina planer på Hermione.
Hennes ögon skulle åtminstone öppnas, när
underrättelsen nådde hennes öra, att samme Karmides,
som hon älskade, var trolovad med Hermione.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
