Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skeptikern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döden, vilket, om inbillat eller verkligt, dock
avskys av varje förståndig människa.
Medes, som tyckte, att filosofen nu började
tala begripligt, frågade, om även Kimon avskydde
döden.
– Ja, min gubbe, det må icke förvåna dig.
Allt levande skyr förintelsen.
– Förintelsen? Vad talar du om förintelse?
Icke förintas man genom döden? genmälde Medes
och fäste sina skumma ögon med ett uttryck av
fruktan på den vise Kimons läppar.
– Om vi lämna den filosofiska ståndpunkten
och ställa oss på den vanliga, som låter antaga,
att det gives något, som kallas liv, så måste jag
säga dig, min vän, att döden enligt mitt och de
flesta vises förmenande icke är annat än en
fullständig förintelse.
Kimon hade nu slutat sin måltid och utsträckte
sig bekvämt på sin soffa, i kretsen av de till
samtalet lyssnande slavarne.
Dessa, som i början skrattat och funnit sig
roade av hans åsikter, började nu, då samtalet fick
en allvarsammare vändning och ingick på en fråga,
som rörde dem alla, att samla sig närmare omkring
honom för att uppmärksamt åhöra, vad hans
vishet månde uppenbara dem.
Regnet fortfor att falla, och skymningen hade
tilltagit. En av slavarne tände en lampa och ställde
henne i skygd av en pelare under portiken, där
gruppen var samlad.
– Mina vänner, sade Kimon, själen liknar
den där lampan, vars låga fläktar för draget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
