- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
217

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Creutz och Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

Den sälla kallan rörs utaf den prakt, hon ser;
Dess buller saktar sig, dess vig sig långsamt höjer;
Hvad dagen aldrig sett, dess klara spegel röjer.
En täckhet blottas här, och der en annan sköljs,
Som endast glimmar fram och utaf vattnet höljs.

Men nymfen, rörd och blyg, sig fåfängt söker dölja;

De ömma lustar strax i vattnet henne följa;

Och kärleks-guden sjelf vill värma hennes bad.

Camilla nöje tar — men vet ej, uti hvad.

En liflig vällust re’n i hennes ögon lyser.

Den stolta böljan yfs utaf den skatt hon hyser:

Hon kärligt slingrar sig kringom en kropp af snö;

Men i dess klara famn förmätna lustar dö;

Ty denna rena väg beskyddar blott de blyga,

Som dölja deras gång och under vattnet smyga,

Der nymfen tror sig gömd af vågens silfverflor.

Re’n hjertats gud, fortjust, tar henne för sin mor.

Han, med sä mycket skönt, en häpen syn förnöjer:

Det är den första gäng han någon vördnad röjer;

Bestört, han vågar ej att gifva något sår,

Och, som ett modfäldt barn, vid källans brädd han står.

Han, tankfull, tappar bort sitt koger och sin båga.

Camilla redan gör den yra Astrilds plåga.

Att nöjets gud han är, en stund han glömmer bort;

Men ack! för verldens frid hans glömska är för kort!

Han besinnar sig, och hämnas; derigenom uppkommer
kärleken till Atis, och med detsamma anledningen till Dianas ovilja.
Slutligen låter den stränga gudinnan henne stingas af en
giftig orm: men Atis utsuger giftet ur såret, och hon återvaknar
ur en dödlik dvala. Jag kan ej neka mig, att ur berättelsen
derom anföra ett stycke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 8 23:41:07 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free