Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
mer: så i den täcka sången »Till mitt Pomerans-träd»; så i de
rörande orden «Till Sömnen, på en aria af Metastasio».
Djupare, fastare, rikhaltigare är den allegori, som ligger
till grund for den stora och lyriskt-didaktiska
naturmålningsdikten «Dagens Stunder, Poem i fyra Sånger». Väl kan
naturen sjelf betraktas såsom en personifikation af begrepp och
känslor. Men hon är detta i konkreta former, i hvilka hon
äfven har en egen, på sjelfständigt vis verklig, tillvarelse; som
är, fastän å sin ena sida beroende af menniskans och
motsvarande den medelst företeelser, hvilka derföre kunna uppfattas
ur mennisko-artad eller mennisko-enlig synpunkt, likväl å andra
sidan af den alldeles oberoende. Härigenom blifver alltså
naturens lif en reell allegori öfver menniskans, eller förhåller sig
till menniskolifvet såsom dess symbol; det vill säga: såsom
dess just genom sitt sjelfbestånd verkliga sinnebild. Hvad hon
i sitt hela är, det måste hon vara så i tidföljden, som i
samvaron, af sina företeelsers allmänna tillstånd och omvexlingar;
och således kan poesien tvifvelsutan så uppfatta morgon,
middag, afton, natt, att hon förskönande utvecklar åskådningar, för
hvilka de, hvardera genom sin egendomliga krets af naturtaflor,
successift återspegla innehållet, betydelsen, historien af
menniskans särskilda åldrar och slutliga jordiska förgängelse-lott. Vill
hon dervid göra naturbeskrifningen eller landskapsmålningen till
sin hufvudsak, och ej blott episodiskt inlåta sig på dess
område: så kan endast en sådan tankesyn och känslostämning gifva
den enhet, som sammanbinda de eljest spridda taflorna till en
innerligt lefvande konst-skapelse, i hvilken de upphöra att vara
successiva på ett blott utvändigt vis. Och att detta syfte
verkligen var Oxenstjernas, visar den utlåtelse i hans företal, der
han berättar, att hans afsigt hade först varit inskränkt till
blotta beskrifningar, men sedan ((lemnat rum för den mer
utvidgade, att med dem äfven sammanfoga moraliska föremål,
och teckna naturens förändringar i de synpunkter, under hvilka
de, som afbilder af vår egen ombytlighet, röja sig för den
betraktande, och tala till hjertat likasom till ögat». Hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
