Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. »Er» Miss Lackland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad jag först och främst vill veta», sade Olesen
sedan de hade satt sig, »det är om hon ä’ er
kompanjon eller inte? Det måste jag ha reda på.»
»Det är hon», försäkrade Sheldon.
»Nå, men vem kunde nu ha trott det!» Olesen gav
Welshmere en vädjande blick och vände sig därefter på
nytt till Sheldon. »Jag har sett åtskilliga otroliga
saker här på Salomonsöarna — alnslånga råttor,
fjärilar som kommissionären jagar med bössa,
öronpryd-nader som skulle komma själva fan att blygas, och
huvudskallejagande djävlar, som göra att fan kan
betraktas som en ängel. Allt det där har jag sett och
vant mig vid det — men er unga kvinna här ...»
»Miss Iyackland är min kompanjon, delägare i
Berande», avbröt Sheldon.
»Det sa’ hon också», inföll den uppretade
skepparen. »Men hon hade inga papper att bekräfta det med.
Hur skulle jag då kunna veta om det var sant? Och
så lasten se’n — åtta tons stennötter!»
»För himlens skull, börja från ...» försökte Sheldon
avbryta honom.
»Och så lejer hon de där druckna lättingarna, tre
de värsta uslingar som någonsin ha varit en skamfläck
för Salomonsöarna — ger dem femton sovereigns i
månaden var — vad tycker ni om det? Och seglade
bort med dem gjorde hon också! Uff! Ni får lov att
ge mig en grogg. Det får missionären ursäkta. Jag
har varit på hans absolutistskuta i fyra dagar nu, och
jag håller på att försmäkta av törst.»
Doktor Welshmere nickade till svar på Sheldons
frågande blick, och Viaburi skickades efter whisky och
vattenflaskor.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
