- Project Runeberg -  Äventyr /
177

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. »Er» Miss Lackland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Miss Lackland tycks alltså ha seglat bort med er
båt, kapten Olesen», sade Sheldon till den förfriskade
sjömannen. »Kanske ni nu vill vara god och avge en
sammanhängande förklaring över det som händt.»

»Visst, visst — nu kommer det. Jag hade just
kommit in med Havstrollet. Innan jag hunnit kasta
ankar var hon ombord — kom i sin livbåt med hela
sitt anhang av tahitiska hedningar — den där långa
Adamu Adam och andra. ’Kasta inte ankar, kapten
Olesen!’ pep hon så fint. ’Jag vill att ni skall ge er
av till Poonga-Poonga.’ Jag tittade på henne för att
se om hon kunde vara drucken. Vad skulle jag tänka?
Och nu hade jag just svängt utmed skäret — ett
kitsligt ställe — med firad fock och saktande fart, så att
jag sa’: ’Ursäkta, miss Lackland!’ och skrek framåt

fören: ’Låt gå!’

’Ni kunde så gärna ha hört på mig och sparat er
besvär’, sa’ hon, i det hon klättrade över relingen och
kastade en blick åt fören, där hon såg den första
schac-keln löpa ut och stanna. ’Det är femton famnar där’,
sa’ hon. ’Ni kan gärna ge order att lägga bi.’

Ankaret firades ned. Jag trodde henne inte. Jag
trodde aldrig att ni tagit henne till kompanjon, och
det sa’ jag henne också och ville ha bevis på att hon
talade sant. Men då blev hon hög och väldig i ord och
åthävor, och jag sa’ henne att jag var gammal nog
att vara hennes farfar, och att jag inte lät hålla mig
för narr av en barnunge. Se’n befallde jag henne att
gå sin väg från fartyget. ’Kapten Olesen’, sa’ hon då,
så mör i munnen som helst, ’jag har verkligen några
minuter som jag kan offra åt er, och jag har också god
whisky därborta på Emily. Följ med mig dit. Jag

Äventyr. 12.

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free