- Project Runeberg -  Äventyr /
178

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. »Er» Miss Lackland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behöver nödvändigt edra råd angående den där strand-

ningshistorien. Alla människor säga att ni ä’ en
riktig överdängare till sjöman’ — just det sa’ hon —
överdängare, ja. Och så följde jag med i hennes båt,
och Adamu Adam styrde och satt där så högtidlig
som om han vore på begravning.

Under vägen berättade hon för mig om Martha, att
hon hade köpt henne och att hon tänkte ta henne
flott. Hon sa’ också att hon hade hyrt Emily och ville
segla så snart jag kunde få Havstrollet i ordning att gå.
Jag tyckte nu, att hennes ’narri’ inte va’ så dumt, och
jag erbjöd mig att gå rakt på Berande för att få edra
order att segla vidare till Poonga-Poonga. Men hon
sa’ att vi inte hade en sekund att förlora på sådana
barnsligheter — jag skulle gå direkt på Poonga-Poonga,
och om jag inte nöjde mig med hennes ord på att hon
var er kompanjon, så skulle hon fara dit utan mig och
Havstrollet. J ust med det var det som hon lurade mig.

Nere i Emilys kajuta satt de tre fylltrattama — ni
känner dem — Fowler och Curtis och unge Brahms.
’Drick nu’, sa’ hon. Jag tyckte dom såg överraskade
ut när hon låste upp whiskyskåpet och skickade en
neger efter glas och vatten. Men hon måste ha talat
vid dom på förhand, så att dom visste vad dom hade
att göra. ’Ursäkta mig’, sa’ hon, ’jag går upp på
däck en minut.’ Men den minuten blev en
halvtimme. Jag hade inte fått nå’n grogg på tio dar. Jag ä’
gammal och febern har gjort mig svag. Och så fick
jag nu den där whiskyn på fastande mage, och de tre
fylltrattarna va’ ett dåligt exempel. Dom försökte
övertala mig att gå till Poonga-Poonga med
Havstrollet, men jag förehöll dom att det va’ min plikt att inte

178

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free