Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Ett barockt tilltag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en pratstund, en och annan grogg och ett parti biljard.
Satan höll gården fri från negrer. Boucher kom
regelbundet ner över söndagarna i sin båt. Två gånger om
dagen, vid frukosten och middagen, samlades Joan,
Sheldon och Tudor vänskapligt vid bordet, och lika
vänskapligt tillbragte de aftnarna på verandan.
Och så kom det. Tudor begick sin blunder. Utan
en aning om Joans vildfågelnatur, hennes blinda hat
till allt tvång, hennes avsky för att stå under en annans
välde — och misstydande värmen och entusiasmen i
hennes ögon (framkallad genom hans senaste historia)
drog han henne intill sig med ett kraftigt grepp om
hennes midja och tydde hennes ursinniga motstånd
som ett utslag av vanligt flicktrots. Det hände ute
på verandan efter frukosten, och Sheldon, som satt
där innanför och funderade över en
grosshandelskata-log från Sydney, efter vilken han nedskrev sina order
till nästa ångbåtsdag, hörde först ett häftigt utrop
av Joan och strax därefter den hårda smällen av en
örfil. Sedan Joan med ett häftigt ryck gjort sig fri
från det motbjudande fängslet, hade hon givit Tudor
ett kraftigt slag på kinden, mycket eftertryckligare
än det hon givit Gogoomy.
Sheldon reste sig hastigt till hälften, men så
behärskade han sig och återtog sin plats, så att han hade
återfått fattningen då Joan kom in. Hon höll sin
vänstra hand hårdt sluten omkring högra underarmen
och de brännande röda fläckarna på hennes kinder
påminde honom om den dag då hau först sett henne
ond.
»Han gjorde illa min arm», utbrast hon till svar på
hans frågande uppsyn.
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
