Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äntligen blev det morgon med frukost klockan sex,
bröd och skilly, som jag emellertid lät gå vidare.
Sedan blevo vi instruerade för arbetet. Åtta av oss
fördes över till Whitechapels sjukhus, där vi blevo
satta till att göra rent.
På detta sätt måste vi betala för vår skilly och
säckvävsbiten, och så mycket vet jag, att jag betalte
åtskilliga gånger om, vad det var värt.
— Rör inte vid det, kamrat, sjuksköterskan sade
att det var livsfarligt, varnade min arbetskamrat,
medan jag höll en säck, vari han tömde en avskrädesspann.
Denna säck och flera andra måste jag bära fem
våningar ned och tömma i en stor behållare, i vilken
all smörjan genast översprutades med någon
desinficerande vätska.
Kanske ligger det någon gudomlig barmhärtighet
bakom allt detta. Dessa fattighusens, bespisningarnas
och gatans fattiga äro ju blott till besvär. De leva
inte för att bereda någon någon glädje eller för att
göra någon nytta, inte en gång åt sig själva. De
besvära blott jorden med sin närvaro, och det är bäst
att bli av med dem. Och sådana som de äro, nedbrutna
av slit, undernärda och ovårdade, äro de alltid de
första som angripas av sjukdom och lättast duka under
för den.
Vi stodo och sprutade med en desinficerande vätska
borta vid bårhuset, då likvagnen kom för att hämta
fem lik. Samtalet började då röra sig om det "vita
pulvret" och den "svarta mixturen", som man hört
talas om, och jag fick veta, att alla voro överens om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
