Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen vakar öfver honom. - Han är ensam! — o, hvad han är olycklig! Hvarföre dör han ej? Ack, hvem skulle gråta
honom? En graf, som inga varma saknadstårar vattna, är så kall!
Han är ensam uti vinternatten; för honom har jorden inga blommor och dunkla brinna himlens ljus. Hvarföre vandrar han, den ensamme, hvarföre väntar han, hvarföre flyr han ej, skuggan, till skuggornas land? Ack, han hoppas än, han är en stackars tiggare på glädje, som ännu vid den elfte timman väntar att en barmhärtig hand skall gifva honom en allmosa.
En enda liten jordeblomma vill han plocka, bära den vid sitt hjärta, för att sedan ej så ensam, så alldeles ensam
gå ned i det tysta.
Det var min egen belägenhet jag beskref, — mig själf jag beklagade.
Tidigt beröfvad mina föräldrar, utan syskon, vänner eller släkt, stod jag ännu i världen så ensam och öfvergifven, att jag utan en innerlig förtröstan till himmelen och ett
naturligt, lyckligt lynne ofta nog bort önska lämna denna
snöda värld; men nu hade jag ända hitintills nästan beständigt hoppats på framtiden, och därunder af instinktlik
känsla att så var det bästa, snarare än af filosofi, nedtryckt alla för mycket lifliga önskningar för det
närvarandes trefnad, då de så helt och hållet voro i strid med möjligheterna. Men sedan någon tid var det tyvärr
annorlunda med mig; jag kände, och isynnerhet denna afton
kände jag mer än någonsin ett outsägligt begär att hålla af
någon... att ha hos mig en vän,... en vän som,... som vore... kort sagdt, en som vore (för mig jordens högsta
lycksalighet) min maka, min älskade, min tillbedda maka! O, hon skulle trösta mig, hon skulle fröjda mig! hennes ömhet skulle i den fattigaste koja göra mig till en konung! Att mitt hjärtas ömma låga ej skulle hindra den trogna varelsen att vid min sida frysa ihjäl, blef mig snart under ofrivilliga rysningar klart och kännbart. Mera betryckt än
någonsin, steg jag upp och gick några slag (det vill säga
två steg fram och så högerom återmarsch) på min kammare.
Känslan af min belägenhet följde mig som skuggan på muren, och för första gången i min lifatid kände jag mig modfälld och kastade en mörk blick framåt min dystra framtid. Jag hade inga gynnare, kunde därföre på lång tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
