Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref öfver stockholms supéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttröttade till själ och kropp, för att klockan 1 eller half
2 om natten gå till sängs med en öfverlastad mage, ett
tomt hufvud och hjärta, som af nyss förflutna timmar ej
bevara andra minnen än sådana, som för morgondagen alstra
gäspningar och vapörer.
Emellertid gå supéens ämabla värd och värdinna, mellan slocknande ljus, lyckönskande hvarann att upptågat är slut och tröstande sig öfver supéens kostnad därmed, att den varit briljant, och att man mycket roat sig hos dem. Bedragne, kortsynte dödlige! — vänten — snart skola edra
tacksamma gäster, med andra supéer, tacka er för sist och i
fullo kvittera den ledsnadsräkning, som de voro er skyldiga.
Se där, min Amalia, en liten teckning af en Stockholmsk supé, och med få undantag af Stockholms supéer. De äro en mängd sömniga systrar, hvilkas mor hette Lättja, och hvilkas fostermor, Vana, fortfar att under djupa nigningar föra omkring i husen. Man har tusende gånger kallat dem odrägliga, men man dröjer med att bannlysa dem, emedan – Lättja och Vana äro styfva damer, som förstått att sätta sig i respekt, och dem man ej ostraffadt chokerar.
Gör man narr af deras styfkjortlar, så löper man fara att kallas narraktig och näsvis.
Om du tror att någon doft af november-spleen öfver denna supé-beskrifning kastat en dystrare skugga, — så säger jag ej precis nej därtill — men i hufvuddragen är sanning och ej karrikatyr.
Obegripligt är det mig, att så många vettiga människor
vilja komma tillsammans för att ha så ledsamt.
Om nöjets genius till sina dyrkare i Stockholm ville
ställa en proklamation för att uppmana dem att roa sig,
föreställer jag mig att dess innehåll skulle vara ungefär
följande:
»Vänner af nöje, af lif och glädje, gamla och unga, som viljen njuta lifvet, dess korta hvilostunder, dess flyende
minuter, flyn, flyn supéerna!»
»För att under långa vinteraftnar förjaga ledsnadens mörka andar, sen här mitt recept.»
»Församlens släktingar, bekanta och vänner, men ej för
många. Af trängsel och värma uppstår supé-sirocco.»
»Varen få, men varen glada! Tänden ljusen i edra rum, men förr ändå vettets och det fina skämtets i edra hufvuden! Låten glädjens lätta eldar lysa för hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
