Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet: »Hooh! Hooh! Hooh!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Den unge jägaren var både orolig och förargad, men
ban var maktlös. Hade tillfället varit lämpligt, skulle han
hafva örfilat upp negern för hans olydnad och dumhet.
Men Blomman var utom armhåll, och Ned skulle hafva
äfventyrat sin egen säkerhet, om han försökt att hindra sin
följeslagare från att aflägsna sig. Då han icke kunde göra
något för honom, försökte han att göra hvad han kunde
för sin egen räddning.
Sedan han stått stilla och lyssnat några minuter, förstod
ban, att ingen af de indianer, som voro så nära honom,
visste, hvar han befann sig, och han hade således ännu
skäl att hoppas. Men eftersom han hade hört Blommans
steg, så hade naturligtvis äfven den röde mannens skarpare
öron uppfångat dem och sannolikt äfven de ord, som växlats
mellan dem bägge. Ehuru Ned icke kunde urskilja deras
rörelser, var han öfvertygad, att de följde den dåraktige
afrikanen, som således var mycket illa ute.
Unge Preston dröjde ännu omkring fem minuter, men
sedan började ban smyga sig .ramåt med den största
försiktighet. Om han icke vid solens uppgång hade aflägsnat
sig ett godt stycke från floden, hade han icke en skymt
af hopp.
Han gick försiktigt förbi de ljusare platserna och smög
sig framåt steg för steg, tills han hade kommit ungefär
tvåhundra meter från Ohio och således hade hunnit förbi
de shavaner, som ströfvade omkring långs stranden för att
jaga efter offren för sitt ursinniga hat.
Slutligen stannade han och rätade upp sig. Kallsvetten
sipprade fram på hans panna, och hans lemmar darrade,
som om han varit sysselsatt med det mödosammaste arbete.
Han lyssnade åter men kunde icke höra något vare sig af
vän eller fiende.
»Blomman har kanske sin vanliga tur att komma oskadd
genom farorna», sade han för sig själf; »han har haft tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
