Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Berlinkongressen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otäckt som de smakade, åt jag upp dem inför kamraterna för att
visa dem, att jag kunde få hvad jag ville. Jag mådde ohyggligt
illa efteråt, men detta lilla äfventyr hade jag nytta af i hela mitt lif,
och jag beslöt att alltid låtsas, som om jag lyckats, äfven om så
icke varit förhållandet. Världen frågar en aldrig, om man äter
riktiga eller falska kanderade mandlar; den bara ser till, att man har
mandlarna och beundrar en för att man haft kurage att taga dem.»
Lord Beaconsfield talade intet annat språk än engelska, och
därigenom kom han i en ogynnsammare ställning än de andra
delegerade. Visserligen förstodo de flesta af dessa engelska, men
trots detta skulle han ofta råkat i bryderi utan sin kollega lord
Odo Russells skickliga hjälp.
Denne senare var helt visst en person för sig. Få hafva varit
begåfvade med större takt, finare väsen och blidare, men fast
urbanitet; få hafva ägt ett så sundt omdöme, paradt med en så klar
intelligens, ett så öppet sinne för humor och sådana
statsmannavyer. Han var öfverallt en persona grata, hos drottning Viktoria
såväl som hos hennes ministrar, lika godt hvilket parti de tillhörde,
hus furst Bismarck såväl som hos den del af Berlinsociteten, som
bekämpade järnkanslern. Jämte sin talangfulla och förtjusande
hustru, dotter till aflidne lord Clarendon, hade han gjort sitt hem
i Berlin till ett fullständigt centrum för allt som var fint, intressant
och nöjsamt i den tyska hufvudstaden. Af tyska kronprinsparet
omfattades han med mycken vänskap och förtroende, och dock
råkade han aldrig ut för några misstankar för intriger af något slag,
hvilket skulle varit mer än lätt i betraktande af det myckna prat
och skvaller, som gjorde lifvet i Berlin så otrefligt. Under sin
långa diplomatiska bana gjorde han sig aldrig saker till en enda
obetänksamhet, och aldrig begick han något missgrepp. Hans
kännedom om människonaturen gjorde honom mycket intressant,
emedan den var så riktig, och de lugna och torra anmärkningar han
ibland tillät sig, röjde den kvickhet, ur hvilken de framsprungit.
Helt visst bidrog han i ej ringa grad till den framgång kongressen
fick i fråga om det personliga umgänget. Det var omöjligt att
stå emot hans belefvenhet och älskvärdhet, och under deras
goda inflytande kunde de mest bittra motståndare bli goda vänner
igen vid hans middagar eller tebjudningar i den brittiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
