Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. 19 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varken till eller från skolan. Inga
hade dock hört av kamraterna, att Lisas
mamma utfrågat Lisa, var hon fått
äpplena ifrån. Lisa hade aldrig ljugit
för sin mamma och därför hade
sanningen kommit fram. Lisa hade
därför fått följa med sin mamma till
torget, där affären klarats upp med
säljaren. Lisa hade fått bedja om
förlåtelse, och sa var allting gott och väl.
Men det var ändå som om Lisa
fortfarande var skamsen över det där på
torget, och hon undvek Ingas sällskap.
Inga hade gärna velat, att det skulle
bli bra igen, men på rasterna och vid
skolans slut, försvann Lisa precis. Det
var som om Lisa väntade på något
särskilt. Och det kom.
Det var under rättskrivningstimmen
i skolan. Lärarinnan hade vid
timmens början länge och allvarsamt
betonat för dem alla, att inget fusk, inga
viskningar fick förekomma under
denna rättskrivning, ty efter den
skrivningen skulle terminsbetyget
sättas. Var och en fick därefter sitt
papper att skriva på och ett att skriva
efter, å vilket papper dock alla
svårsta-vade ord var blott delvis ifyllda. Inga
hade aldrig varit slängd i
rättskrivning, och hon kände på sig, att hon
med knapp nöd kunde klara sig till
ett godkänt betyg. Lisa däremot var
omöjlig, då det gällde rättskrivning.
Hon behövde aldrig stava vid något
ord, utan skrev ned det så hemskt
snabbt.
Klockan därborta på väggen
tickade. Minutvisaren gick och gick. Inga
kände sig riktigt nervös, ty det var ett
ord. som hon omöjligt kunde klara.
Det stod alldeles stilla i hennes huvud.
Inga såg, att Lisa reste sig och
lämnade fram sitt skrivpapper, och så
gick hon bort till papperskorgen och
spetsade sin penna. Där hade Inga
ett gyllene tillfälle att klara ordet.
Resolut reste hon sig och gick bort till
samma korg och började spetsa sin
skrivpenna.
— Är du redan klar, viskade hon.
— Ja.
— Hur stavade du . . .
— Inget tissel! Det var lärarinnan,
som fått ögonen på de två flickorna.
Lisa lämnade genast sin plats, och
Inga gick bort till sin bänk och satte
sig.
Hon fortsatte att skriva. Hon
hoppade över en del ord. Det kanske
klarnade sedan för henne. Men det
gjorde det tyvärr ej. Hon var tvungen
att be Lisa om hjälp. Hon öppnade
sin skolväska och rev av ett litet
pappersark. Hon skrev ner följande
fråga:
— Lisa, hjälp mej. Hur stavar du
sermoni. Heter det cermoni, seremoni
eller ceremoni.
Hon vecklade samman lappen till
en liten boll, och när lärarinnan skrev
ner några anteckningar på tavlan
rörande nästa timmes ämne, passade
Inga på att kasta iväg bollen. Den
slog ner precis rätt. Lisa hade öppnat
bänklocket och höll på att städa och
lägga till rätta i bänken. Inga såg,
hur Lisa öppnade pappersbollen. Hur
hon genast lade ner locket och skrev
på samma papperslapp, hur hon
vecklade samman den och väntade på ett
lämpligt tillfälle att sända den
tillbaka.
Klockan därborta på väggen visade
fyra minuter kvar av timmen. Inga
kände, hur det isade över hela
kroppen. Ännu satt lärarinnan vid bordet.
Att hon inte kunde resa sig upp och
fortsätta skrivandet på den svarta
tavlan. Tre minuter var kvar. Just då
gick lärarinnan bort till fönstret,
öppnade detta och såg ut. Pang! Den
lilla pappersbollen slog ner på Ingas
bänklock. Hastigt vecklade hon upp
pappersbiten och läste med oerhörd
snabbhet.
— Det är fult att stjäla äpplen, men
det är inte mindre fult att fuska.
Inga hajade till. Två minuter kvar
och hon blev alldeles röd i ansiktet.
Utan en tanke på rätt och orätt hade
hon bett sin kamrat hjälpa henne ur
denna pinsamma situation, och ändå
hade lärarinnan så kraftigt påpekat
för dem, att det var förbjudit att
fuska. En minut var kvar.
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
