- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
17

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommer för sent till måltiderna. Med ett ord, man
har, i fråga om alla samlevnadens viktiga vanor, enkla
medel att göra dessa vanor till en andra natur, ehuru
man ju icke i varje fall kan bruka den Spencerska
metoden, emedan de naturliga följderna stundom
kunna bli farliga för barnets hälsa eller i vissa fall
verka för långsamt. Nödgas man själv omedelbart
ingripa, då måste man städse handla följdriktigt,
snabbt, oföränderligt och energiskt. Varför lär barnet
sig mycket snart att elden brännes? Emedan elden
alltid gör det. Men mamma, som ibland slår, ibland
hotar, ibland mutar, ibland gråter, ibland nekar, för
att strax efter tillåta samma sak; som icke håller
vad hon hotar, icke tvingar till lydnad, endast
oavlåtligt käxar och till sist slår: med ett ord, handlar
likt ett visst konsistorium — vilket »gjorde ibland si,
ibland så, ibland annorlunda» — hon har icke eldens
kraftiga uppfostringsmetod!

Att den forna stränga uppfostran lyckades som
grovarbete, att den gav en stilfull tillyxning åt
karaktären, detta berodde just på dess enhetlighet. Den
var följdriktigt sträng, ej som nu hållningslöst
vacklande mellan alla slags pedagogiska metoder och
psykologiska stämningar, varunder barnet kastas som
en boll mellan de vuxnas händer, än förevisat, än
förlöjligat, än undanknuffat, än framdraget, än
ihjälsmekt, än befallt, än lockat. En vuxen människa
skulle bli vansinnig, om lekfulla titaner en enda dag
behandlade henne så, som hon i åratal behandlar
sitt barn. Ett barn skall icke befallas, utan tilltalas
lika hövligt som en vuxen, för att själv lära sig
höviskhet. Ett barn bör aldrig förevisas, aldrig
tvingas att smeka, aldrig överhöljas med smekningar,
vilka vanligen plåga barnet och ofta grundlägga
sexuell hyperästi. Att besvara barnets
ömhetsbetygelser, då de äro ärliga, men spara sina egna till
stora ögonblick — detta är ett av de många fina
men försummade uppfostringsmedlen. Lika litet bör
barnet tvingas att uttrycka ånger, be om förlåtelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:09:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/barnets2/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free