- Project Runeberg -  Barnets århundrade II /
22

(1912) Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förstå att föräldraskapet måste undergå alldeles
samma metamorfos som äktenskapet, om nämligen
föräldraskapet skall kunna erhålla sin sköna och fulla
utveckling?

Först sedan en människa inser att barnaagan
hör till samma låga kulturstadium som pryglandet
av hustru och husfolk, av soldater och brottslingar,
har grovhyvlingen av det ämne, ur vilket sedan en
uppfostrare kanske kan danas, tagit sin början. Det
är egendomligt, att medan våra »hemmaryssar» —
liksom de ledande i Ryssland självt — alltjämt lovorda
pryglets ypperliga verkan i hem, skola och
straffanstalter, har den ryske bonden årtionde efter årtionde
i seden avlyst det.[1] Den författare, vilken omtalar detta,
tillägger med full sanning: ingen säkrare mätare finnes
på den växande kulturen inom ett folk än den växande
oviljan mot kroppsligt förnedrande straff.

Att man fordom — under råa tider — vedergällde
genom kroppsstraff var naturligt. Kroppen är ju det
»påtagliga» hos människan och en inverkan på denna
får även en »påtaglig» följd. Lidelsens hetta svalkas
genom det kok stryk man utdelar. Ja, på ett visst
utvecklingsskede är detta den sedliga harmens
naturliga uttryck, den sedliga viljans omedelbara sätt att
trycka sin prägel på den lägre stående. Men sedan
man upptäckt att man med själiska medel kan verka
på själen, är stryket skamligare för den som utdelar
än den som erhåller det.

Uppfostraren glömmer ännu att barnet i många
fall lika litet kan ha moraliska begrepp som djuret
eller vilden. Att straffa det för denna brist är en
grymhet och att straffa genom brutala medel
dessutom en dumhet, ty därigenom motverkas barnets
höjande från djurets och vildens nivå. Endast den
uppfostrare, vars tanke aldrig ens stannar vid stryket


[1] Ännu 1868 hade bland de av bysamhällena ådömda
målen 58% medfört prygelstraff, men 1898 hade siffran
sjunkit till — 1%.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:29:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnets2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free