Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifall inte barnen med sund självbevarelseinstinkt
kastade undan eller bröte sönder de fullkomliga
leksakerna, som ej ge dem någon anledning att skapa,
för att dana sig själva nya leksaker av kottar och
ekollon, stickor och porslinsbitar och allt annat skräp,
som inbillningen omdiktar till stora värden. Vill man
se sina barn lyckliga, då skall man ge dem få och
enkla gåvor likaväl som nöjen. Ty endast så bevarar
man deras möjlighet att fröjdas och deras
lyckoskapande självverksamhet.
Att leka med barnen på rätta sättet är även en
stor konst. Detta bör aldrig ske när barnen hänga
och ej veta vad de skola ta sig till, utan alltid vara
en särskild festglädje för både barn och föräldrar.
Men dessa senare måste i dylika stunder lämna all
slags uppfostran å sido, fullkomligt uppgå i barnens
tanke- och fantasivärld, icke försöka att då lära dem
något annat än innehållsrika lekar och till sitt eget
framtida bruk gömma de inblickar i barnets natur,
dem leken medförde.
Sålunda kan leken främja förtroligheten mellan
föräldrar och barn och de förras kännedom av de
senare. Men att låta barnen förvandla alla rum till
sin lekplats och ständigt kräva av de vuxna att bli
sysselsatta, detta är en av nutidens allra farligaste
klemigheter. Ty den inövar för det första barnet i
själviskhet och andligt beroende, samt medför
dessutom just det eviga rättande, som avtrubbar barnens
personligheter. Att få vara hemma i sin egen värld
— barnkammaren — men utom denna möta den fasta
gränsen av föräldrarnas vanor och vilja, arbete och
vila, fordringar och önskningar, detta fostrade fordom
ett på en gång starkare och hänsynsfullare släkte än
nutidens ungdom. Icke pratet om hänsyn utan
nödvändigheten att taga hänsyn, att verkligen hjälpa sig
själv och andra, detta uppfostrar. Fordom voro
barnen stilla som möss, tysta som murar i de äldres
närvaro och i stället för att som nu avbryta de äldres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
