Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Religionsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig på att inte Engelbrekt hade rätt, även om det
i religionstimmen hör inpräglas underdånighet mot
den av Gud givna överheten. Och var rakvuxen
gossesjäl ger Adlercreutz sitt bifall, i trots av dennes
hårda medfart med »Herrans smorda»! Barnet
avskär med sin naturliga frimodighet alla sofismer,
d. v. s. sådana barn, vilka ej ohjälpligt fördummats
av de kristliga förklaringarna.
Såsom slutsats av allt, vad jag här sagt mot
kristendomsundervisningen, vill jag anföra en tioårig
gosses yttrande efter tre års plugg av katekes och
bibliska:
»Jag tror inte på något av det där! Men jag
tror att, när människorna en gång bli kloka, då får
var och en ha sin egen tro som man har sitt eget
ansikte!»
Denne lille filosof träffade med dessa ord
omedvetet religionsundervisningens allvarligaste
försyndelse: den att, som en likformad mask för deras
verkliga anlete, påtvinga människobarnen en livsåskådning.
Det hör till »frihetens villkor och själarnas rätt»
att självtänkande åt sig utforma den trosvisshet på
vilken man skall kunna leva och död. Att ha varit
tillbakablickande för att söka idealet och sanningen;
att ha ansett dem såsom en gång för alla givna och
avslutade — detta har hittills varit den stora andliga
faran för människosläktet.
När däremot varje barn vid de första stegen av
dess mjuka fot på jorden där får känna sig som en
upptäckare, med oändligheter framför sig, då först
skall kungasonen i livets rike ej längre träla som
en förlorad son i främmande land, utan med hela
sin viljas välde upprepa de gamla orden:
Jag vill stå upp och gå till min fader!
Då under medeltiden Jaquino da Fiori predikade
om Faderns rike, om Sonens och om den Helige
Andes — predikade »tills hans hår blev silvergrått som
olivens löv» — då liknade han dessa tre riken vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
