Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraf i fråga om personligheten, blifva ju redan nu af
finkänsliga och utvecklade människor ansedda som en
återstod af lägre erotiska känslor, känslor förfulade af
maktbegäret och fåfängan, af grymheten och den blinda
lidelsen. Man börjar inse att den fullkomliga troheten
endast kan vinnas genom den fullkomliga friheten;
det fullkomliga väsensutbytet endast äga rum under
den fullkomliga friheten; den fullkomliga godheten
endast växa under den fullkomliga friheten. När
hvardera upphör att vilja tvinga och böja den andras
känslor och stämningar, vanor och tycken efter sina
egna; när hvardera betraktar fortvaron af den andras
känsla som en lycka, icke som en rätt; när hvardera
upplefver dess möjliga upphörande som en sorg, icke
som en oförrätt – då först finnes mellan själarna
den rena, svala, fria rymd i hvilken hvardera kan
röra sig med full själfbestämning och båda
sammansmälta i full enhet.[1]
[1] Det unga amerikanska par, som nyligen vigdes under
nedanstående öfverenskommelse, förebådar i detta afseende framtiden. Öfverenskommelsen var
i hufvudsak af följande lydelse:
”Jag anser,“ sade bruden, ”att ett sant äktenskap är en inre
hjärtats och själens frändskap mellan man och hustru. Som jag tror, att en
sådan frändskap består mellan oss och att vi skola harmoniera med
hvarandra, förpliktar jag, N. N., mig i närvaro af dessa vittnen att
blifva N. N:s hustru och lofvar att med honom dela allt, hvad lifvets
växlingar må föra med sig; att i sorg och glädje, i sjukdom och hälsa,
när världen ter sig ljus eller mörk, stå vid hans sida . . . så länge
kärleken binder våra hjärtan samman och våra själar äro
sammansmälta med hvarandra.“
Brudgummen yttrade: ”Med kärlekens hela förtroende tillerkänner
jag min hustru hvarje rätt, en man har att skänka sin maka. Jag
vill hvarken tilltvinga mig kärlek eller göra något mitt anspråk gällande
på rättslig väg. Blott så länge kärleken gifves af sig själf är den
kärlek. Jag vill aldrig söka sammanfjättra med mitt ett annat
motsträfvigt väsen. Därför förklarar jag, N. N, inför dessa vittnen, att
jag vill taga N. N. till min hustru så länge, som kärlek och vishet
förena oss. Jag förpliktar mig, att ej hindra henne i utöfningen af det
yrke hon valt, att ej hämma hennes vidare utveckling . . .“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:29:22 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/barnetsi/0032.html
