Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÅTERBLICK OCH ÖFVERBLICK.
191
han sitt djupa förakt för plugget och pedanteriet
vid undervisningen, genom hvilket »man tutar i
öronen på barnen som om man öste i en tratt».
Pedanten — hade han lefvat i våra tider skulle han ha
sagt pedagogen — fyller minnet men lämnar förstånd
och samvete tomma, medan det väsentliga är ätt
läraren har la tete Men faite snarare än la tete bien pleine!
Hvad man skall lära barnet är att själf smaka på tingen,
att själf välja och urskilja. Ibland bör man bryta väg
åt det, ibland låta det bryta den själf. Man skall ej
ensamt tala för lärjungen ulan låta denne tala för sig:
genom att sålunda låta »barnen trafva framför sig»
kan man bedöma dess naturliga krafter och lämpa
sin undervisning efter dessa; i annat fall förstör man
all verkan af densamma.
Genom att man saknar en naturlig måttstock på
barnets förmåga, fördärfvar man allt, säger Montaigne,
och han anger hvarför läraren i regeln saknar denna
måttstock, med orden: »Endast en mycket hög och
stor ande kan blicka in i barnanaturen ...»
Våra pedagoger äro ännu i regeln inga höga och
stora andar. Därför bära de visserligen stora
pedagogiska ord på läpparna, men i sina hjärtan — och
gärningar — äro de fjärran ifrån dem!
Montaigne kräfver att läraren skall visa lärjungen
ämnet från hundra sidor och låta honom tillämpa det
på hundra ämnen, för att sålunda veta om han verkligen
smält det. >¾Kan han ej själf ändra form och skapnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
