Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 30 —
dödsminuten med samma uttryck, som lian tyckt
sig läsa i dennas — då föll han på knä vid den
lilla bädden utan känsla af något annat än den
stora förtviflan och det elände, som kommit öfver
honom och som helt förlamade honom.
»En straffdom, en straffdom», mumlade han för
sig själf, »straffet öfver mig, som så vårdslösat de
varelser, jag fått i mitt hägn — — min Gud, min Gud,
jag ensam är skyldig, skona henne, skona henne»–––
Härmed hade han rest sig och vacklat ut.
Nu hade han endast en tanke: huru skulle
han kunna dölja barnets död för modern? Hon
skulle ej kunna bära det, det skulle döda äfven
henne! Lyckligtvis hade hon förut gifvit sig till
tåls med den förklaringen, att barnen af fruktan
för smitta höllos undan.
Men då hon efter ett par dagar liksom upp-
vaknade ur den dvala, hvari hon legat försänkt,
tyckte han sig i hennes blick läsa en fråga — och
när hon uttalade den, huru skulle han då kunna
behärska sig?
Han kunde det ej heller mera än till hälften
— något i hans ögon och halfkväfda röst hade
väckt hennes uppmärksamhet och oro. Och då
han åter lämnat henne, kallade hon sköterskan till
sin säng och sade med en plötslig kraftansträng-
ning, i det hon tycktes vilja se tvärs igenom henne:
»Hur är det med barnen?»
Frågan kom oväntadt, och den förskräckta flic-
kan fann sig ej, blef förvirrad samt svarade osä-
kert och undvikande — att säga en ren osanning
inför dessa ögon kunde hon ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
