Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
hennes minne med en svärmisk hängifvenhet. Det
är väl förklaringen till, att erotiken ingen plats haft
i hans lif förr än han såg dig".
"Är du då så säker på det?" frågade Louise
med en ifver, som hon genast ångrade.
Men pastorn hade ingenting märkt utan svarade:
"Som pojkar hade han och jag, i olikhet med
de andra, inga fästmör. Georg tyckte det var
omanligt, och jag var för blyg. Vi kommo öfverens att
hvar vi än befunno oss meddela oss med hvarandra,
när vi träffats af Amors pil. Mitt meddelande vardt
oskrifvet — jag mötte aldrig kärleken. Hans skrefs
på ett blad i en annotationsbok dagen efter sedan
han med sin revolutionsarmé lemnat Kristinehamn".
"Det måste du låta mig se", sade Louise.
"Ja, det bör intressera dig. Det är för resten
mycket kännetecknande för honom. Och ju mer
jag lär känna dig, dess bättre förstår jag, hur du
så på en gång i hans lif kunde intaga den plats,
för hvilken du är skapad".
Georg Adlersparre hade fallit på knä på
tälj-stenshällen framför altaret, där faderns och moderns
namn, familjevapnet samt lifvets och dödens
symboler omslötos af det vackra språket om kärleken,
som är tålig och mild, som lider allting, som
fördrager allting och som icke uppblåses.
"Tack, pappa och mamma, för lifvets gåfva!
Tack, mamma, för att värmen från din hand, din
blick, ditt hjärta var så stor, att den ännu brinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
