Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Andra budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA BUDET.
445
delta namn uppgifva något, som icke förhåller sig så som man
säger, eller att förbanna, svärja, öfva trolldom, eller med ett
ord något slags ondska. Därjämte måste du clock äfven veta,
huru man rätt brukar Guds namn. Ty med orden: clu skall
icke missbruka Guds namn, låter Gud oss jämväl förstå, att vi
skola bruka hans namn väl, ty för att brukas och vara till gagn
är det uppenbaradt och gifvet åt oss. Det följer därför af sig
själft, att emedan här förbjudes att bruka det heliga namnet
till lögn eller något ondt, det å andra sidan bjudes att bruka
det till sanning och allt godt, såsom då man aflägger en rätt
ed, när nöden det kräfver och det af oss fordras; likaså när man
rätt undervisar, eller när man anropar Guds namn i nöd, eller
tackar och lofvar, då det går en väl. Härom handlar och detta
bjuder Ps. 50,15: åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och
du skall prisa mig. Allt sådant är att bruka Guds namn på ett
sant och välsignelserikt sätt, och så varder hans namn helgadt,
såsom vi bedja om i Fader vår.
Sålunda har du nu innehållet af detta bud förklaradt. Med
denna insikt i budets mening är det ock lätt att besvara den
fråga, som vållat många lärare bryderi, nämligen hvarför det i
evangelium är förbjudet att svärja, ehuru dock Kristus, S:t
Paulus och andra heliga ofta hafva bekräftat sina ord med ed.
Meningen är i korthet denna: man skall icke svärja till ondo,
d. v. s. för att ljuga, eller när det icke är nödvändigt och
nyttigt; men till godo och nästans fromma må man svärja, ty det
är då en verkligt god gärning, genom hvilken Gud prisas,
lögnen tillbakaslås, frid upprättas bland människor, lydnad öfvas
och tvist bilägges. Gud griper då själf in och skiljer rätt från
orätt, ondt från godt. Svär den ena parten falskt, så har han
sin dom och skall icke undgå straffet, äfven om det dröjer en
tid, och allt, som han på detta sätt vunnit, skall han åter
förlora och aldrig njuta någon glädje, såsom jag med afseende på
många erfarit, hvilka hafva brutit sitt äktenskapslöfte och
sedan icke hafva haft en glad stund eller frisk dag och sålunda
ömkligt gått under till både kropp. själ och äfven ägodelar.
Därför säger och förmanar jag liksom förut, att man i tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
