Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - IV. Om Guds kyrka och församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
B ek. Ap. el. Försv. IV. Om
Guds kyrka o. församling. 132
lagens rättfärdighet var bunden
till de mosaiska ceremonierna;
förty trons rättfärdighet är den,
som gör våra hjärtan lefvande.
Till detta lefvandegörande hjälpa
människostadgar, vare sig
allmänna eller enskilda, slätt intet; icke
heller äro de den Helige Andes
verkningar, såsom kyskhet,
tålamod, gudsfruktan, kärleken till
vår nästa och allahanda
kärleksgärningar.
Vi hafva icke heller haft ringa
orsaker, hvarföre vi framställt
denna artikel. Ty det är bekant, att
många dåraktiga meningar om
människostadgarna äro uti
församlingen inkomna. Somliga hafva
menat, att människostadgarna äro
nödvändiga för att förtjäna
rättfärdiggörelsen. Sedan hafva de
brytt sin hjärna därmed, huru det
kunde ske, att Gud på så
mångahanda sätt dyrkades, liksom
samma människostadgars iakttagande
skulle vara några gudstjänster och
icke snarare utvärtes och
världsliga ordningar, som icke höra till
hjärtats rättfärdighet eller den
sanna gudsdyrkan, och hvilka på ett
ställe af en händelse, på ett annat
för vissa orsakers skull blifvit olika.
Ja, somliga församlingar hafva för
sådana människostadgars skull
låtit bannlysa andra, såsom för
påskhögtidens hållande på den eller
den dagen, för bilders skull och
flera dylika saker; hvaraf de
enfaldiga fallit på den tanken, som
kunde icke tron eller hjärtats
rättfärdighet för Gud finnas, utan att
man dessa människostadgar hålla
och iakttaga skulle; ty om denna
sak finnas många dåraktiga
skrifter af summisterna och andra.
Men såsom det, att nätter och
dagar äro antingen längre eller
kortare på den ena orten än på
den andra, icke skadar försam-
lingens enhet; så hålla vi ock före,
att församlingens enhet icke
skadas därigenom, att de af
människor inrättade ceremonierna vid
gudstjänstens hållande äro olika;
ehuruväl vi icke tycka illa därom,
att de allmänna ceremonierna för
fridens skull uti församlingen
bibehållna och iakttagna varda
Såsom vi jämväl uti församlingarna
gärna hålla en god ordning med
mässan, med söndagens helgande
samt andra höga festers firande;
så antaga vi ock med tacksamt
sinne gamla och nyttiga ordningar,
i synnerhet när de tjäna till en
god utvärtes tukt, hvarmed man
menigheten och det enfaldiga
folket kan vänja till gudsfruktan samt
dem undervisa och lära. Men här
är nu icke frågan, om det skall
vara nyttigt att hålla sådana
människostadgar för fridens eller den
lekamliga nyttans skull; här är en
annan sak att tala om, ty här
frågas, om människostadgarnas
iakttagande äro nödiga gudstjänster,
hvarigenom man för Gud
rättfärdig varder. Detta är själfva
huf-vudfrågan uti denna stridighet, och
när man den rätt framställt, kan
man sedan lätt döma, om det till
församlingens rätta och
sannskyldiga enhet skall vara nödigt, att
människostadgarna allestädes
likformiga äro. Ty om
människostadgarna icke äro nödvändiga till
ernående af rättfärdigheten för Gud
så följer däraf, att vi kunna vara
Guds barn och för Gud rättfärdiga,
änskönt vi några sådana stadgar
icke hafva, som dock annorstädes
antagna och brukliga äro. Såsom
t’T exempel: om en tysk
klädedräkt icke är nödvändig till
rätt-fardigheten för Gud, så följer, att
många kunna vara rättfärdiga och
rätta Guds barn, ja ock att Kristi
församling kan finnas, änskönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
