Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Andra delen - 2:dra artikeln. Om mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Schmalk. art. II.
2. Om mässan. 254
Fördenskull kan man ock tryggt
låta allt detta fara, äfven om ingen
villfarelse eller afguderi vore
förenad därmed.
De påfviske åberopa sig på
Augustinus och några fäder, som
skola hafva skrifvit om skärselden,
och mena, att vi icke förstå
hvarföre och till hvad ända de så
hafva talat. Augustinus skrifver icke,
att någon skärseld är till, ej heller
har han något Skriftens
vittnesbörd, hvarpå han kan stödja sig,
utan han lämnar det i tvifvelsmål,
om någon skärseld är till, och
säger, att hans moder har begärt,
att man ville ihågkomma henne
vid altaret och sakramenterna. Nu
har ju allt sådant icke varit annat
än människors och det allena en
eller annans andakt, som icke
stiftar någon trosartikel, hvilket Gud
allena tillhör.
Men papisterna anföra sådana
människomeningar, på det man
skall sätta tro till deras grufliga,
försmädliga och förbannade
handel, som de drifva med mässor
för själarna i skärselden eller med
offer och gåfvor för de döda m. m.
Sådant skola de dock aldrig
kunna bevisa utaf Augustinus. När
de nu hafva afskaffat sitt krämeri
och skärseldsmässor, om hvilka
Augustinus icke en gång har drömt,
så vilja vi sedan talas vid, om
Augustini ord utan stöd af
Skriften böra gälla, och om de döda
vid altarets sakrament böra
ihågkommas. Ty man bör icke göra
trosartiklar af de heliga fäders
ord och gärningar; annars skulle
det ock blifva en trosartikel, hvad
för spis, kläder och hus m. m.
de hafva brukat, såsom man har
gycklat med helgonens
kvarlefvor. Men vi hafva en annan regel,
nämligen att Guds ord skall
iföre-skrifva oss trosartiklar och eljes
ingen, ja, icke en gång någon
ängel.
För det andra har det ock
här-utaf kommit, att onda andar fått
öfva sin illfundighet och
uppenbara sig såsom aflidna människors
själar att fordra mässor, vigilier,
pilgrimsfärder och allmosor
förmedelst grufliga lögner och
narrspel, hvilket allt vi hafva måst
antaga för trosartiklar samt därefter
inrätta vårt lefverne; och detta
har påfven stadfäst såsom ock
mässan tillika med all annan
styggelse. Fördenskull kunna vi icke,
ej heller böra vi häruti vika eller
något eftergifva.
För det tredje äro
pilgrimsfärder därutaf uppkomna, vid hvilka
man äfven sökte mässor,
syndernas förlåtelse och Guds nåd; ty
mässan gick framför allt. Nu vet
man för visso, att sådana
pilgrimsfärder, som i Guds ord ingen grund
hafva, äro oss icke anbefallda ej
heller nödiga, emedan vi på
bättre sätt kunna hafva vår
själaskötsel samt utan synd och fara afstå
från sådana pilgrimsfärder. Hvi
öfvergifver man hemma sin
kallelse, församling, Guds ord, hustru
och barn m. m., hvilkas skötsel
är oss nödig och anbefalld, och
låter onödiga, ovissa, farliga och
djäfvulska lörblindelser eller
villfarelser vara sig angelägnare? Man
kan se, att satan har bedårat
påfven att prisa och stadfästa sådant,
på det människorna hoptals måtte
affalla ifrån Kristus till sina egna
gärningar och blifva
afgudadyrkare, hvilket är det allra värsta;
helst saken annars är i sig själf
hvarken nödig eller anbefalld utan
är orådlig, oviss och alldeles
skadlig. Därföre får man här intet
vika eller gifva efter. Och må
man låta predika, att dessa
pilgrimsfärder icke äro nödiga utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
