Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noter - Apologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 Noter titi Apologien.
utkommen, och denna kallades
Decretum Gratiani.
2. Nikolaus af Lyra, en från
judendomen till kristendomen
omvänd lärare i teologi i Paris, har
författat en i
synnerhetförrabbinsk-filologisk lärdom berömd
utläggning af den heliga skrift. Han dog
år 1340.
3. Wiklefiter hafva sitt namn af
Johan Wiklef och räknas till de
för-reformatoriska sekterna. Johan
Wiklef († 1384), teologie professor
i Oxford i England, uppträdde med
stor skärpa mot påfvedömet men
höll sig ej själf fri från särskildt
svärmiska villfarelser. Bland
annat lärde han, att nattvardens kraft
berodde på mottagarens tro och
den utdelande prästens värdighet.
4. Här syftas på striderna i
gamla kyrkan om rätta tiden för
påskens firande, hvilka förhandlades
och afgjordes vid Nicea-mötet 325.
5. Epiphanius, biskop i Salamis
på ön Cypern († 403), var
författare till ett verk mot kättarna, uti
hvilket de anförda orden tilläggas
apostlarna.
6. Audianer, benämnda efter en
germansk lekman Audius,
uppträdde i 4:de årh. skarpt mot
kyrkan och yrkade bland annat, att
påsken skulle firas samtidigt med
den judiska påskfesten.
7. Theofylakt, ärkebiskop i
Bulgarien († 1107), utgaf en
förtjänstfull kommentar tiil bibeln.
8. Cyrillus, biskop i Alexandria,
† 444.
9. Panormitanus — Nicolaus
Tu-discus, ärkebiskop af Palermo,
berömd lärare i kyrkorätt, † 1445.
Sjette artikeln.
1. Laurentius Campe gins var
såsom påfvens legat närvarande vid
riksdagen i Augsburg 1530.
2. Gregorius den store, en af de
allra mest berömda biskoparne i
Rom, † 604.
Sjunde artikeln.
1. I Apologien, liksom ej sällan
annars, tages stundom ordet
»sakrament» i en vidsträcktare
mening, hvarvid det betecknar något,
som är grundadt på en gudomlig
anordning och förbundet med ett
gudomligt löfte. I denna mening
kallas äfven aflösningen ett
sakrament.
2. Med enthusiasterna menas här
messalianerna eller euchiterna, en
svärmisk sekt i 4:de århundradet.
De menade sig hafva hunnit till
det högsta mått af fullkomlighet
och vara upphöjda öfver lagen
samt hvarken behöfva den heliga
skrift eller sakramenterna.
Åttonde artikeln.
1. Andreas Bodenstein von
Karlstadt († 1541) hörde till att börja
med till Luthers medarbetare vid
reformationen men skilde sig snart
från honom och blef en bland
ledarne för reformationstidens
svärmare; han uppträdde med mycken
häftighet mot Luther, deltog i
bild-stormeri och i bondekriget samt
predikade svärmiskt om
nattvarden, öfverheten m. m. Mot honom
är riktad Luthers skrift: »Mot de
himmelska profeterna om bilder
och sakrament».
2. Julianus Apostata (affällingen),
romersk kejsare. Han
uppfostrades till kriste^ men afföll och blef
såsom kejsare bitter fiende till
kristendomen. Han dog 363.
3. Celsus, en hednisk filosof
(omkring år 150) var den förste, som
: i skrift bekämpade och bespottade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
