Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om natten emellanåt äro dåraktigt mörkrädda. Det har
dagats sedan dess. Det är mycket lätt i det tjugonde
århundradet att tro att Gud är vår fader.
"I korthet, såsom det anstår ett föredrag af detta
slag, har jag antydt några af de företeelser, som
förberedde människornas sinnen för förändringen från den
gamla ordningen till den nya, så väl som några af
orsakerna till den förtviflans konservatism, som för en tid
hindrade den mogna frukten att falla i mänsklighetens
sköte. Att nu undra öfver den hastighet, hvarmed denna
förändring åvägabragtes, sedan man väl börjat inse dess
möjlighet, vore detsamma som att glömma, hvilken
berusande verkan hoppet måste ha på sinnen, som länge
försmäktat i förtviflan. Soluppgången måste efter en
sådan lång och mörk natt ha haft en bländande verkan.
Från det ögonblick, då människorna vågade tro, att
människosläktet dock icke vore någon dvärg, som redan nått
sin högsta möjliga utveckling, utan att det stod vid
ingången till en ändlöst stigande utvecklingsbana, har
reaktionen säkerligen varit öfverväldigande. För visso har
ingenting kunnat motstå den nya trons hänförelse.
"Här åtminstone måste människorna hafva känt, att
de hade en sak att kämpa för, i jämförelse med hvilken
de största historiska rörelser varit obetydliga. Troligen
var det emedan millioner gärna och villigt offrat sig
för saken, som det icke behöfdes några martyrer denna
gång. En palatsrevolution i gamla världens
småfurstendömen kostade ofta flera lif än som kräfdes af den
omhvälfning hvilken ändtligen ledde mänskligheten in på
den rätta vägen.
"Utan tvifvel anstår det illa den, som haft lyckan
att födas in i vår härliga tid, att önska sitt öde
annorlunda, men jag har dock ofta tänkt, att jag gärna skulle
utbyta min lott i dessa fridfulla, gyllene dagar mot en
hjältes roll i den stormiga öfvergångstid, då reglarna
sprängdes från framtidens portar, och det hopplösa
släktet, i stället för de dystra murar, som hindrande stått i
dess väg, plötsligt stod inför ett perspektiv af
framåtskridande, hvars mål icke ens vi för idel bländande ljus
kunna se. Ack, mina vänner! hvem vågar påstå, att
icke lifvet på den tiden, då äfven det ringaste inflytande
var en makt, som kom århundraden att skaka i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
