Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En skönhet sig i slädan hvilar
Och sig åt älskarns vård betror,
Som lik den stolta örnen ilar
När dufvan fångas i hans klor.
Från vittnen skild, som gjort hans plåga,
Han yttrar fritt sin ömma låga
I trots af alla stränga bud.
Den blyga nymfen låss ej höra,
Men af en hufva, hvilket öra
Kan täppas för ett älskadt ljud?
En ledig töm i älskarns händer
Ej mer af fålen vördad är;
Men frågar man hvarthän det länder,
När den är med som man har kär?
Ett lyckligt par sig blott betraktar,
Ej bråda djup, ej höjder aktar
Der slädan som en ljungeld far.
I drifvan ändtlig’ båda hvälfva,
Men förr än nymfen hunnit skälfva,
Ett famntag henne räddat har.
Men det är icke blott den yttre vinterliga naturen
som Gyllenborg skildrar; han lemnar oss äfven interiörer,
karakteristiska och natursanna, som vore de tecknade af
en genre-målare:
Vår sol i skogen gått att döljas
Förrän jag dagen ändad tror;
De hvita fälten öfverhöljas
Af aftonskuggans glesa flor.
I spåren, som till hyddan leda,
Sitt täcke natten börjar breda
Der jag om vägen oviss far.
Men nji ett ljus man ijerran skådar,
Och snart en bunden husvakt bådar
Att skenet ej bedrägligt var.
Jag föres i en landtmans hydda,
Som i palats sig aldrig trängt; ’
Men glädes att en nödställd skydda,
Malmström. 1. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
