Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig rätt att icke for deras skall bli fullkomligen olyckliga». — Vi fråga nu
hvar oväldig och upplyst läsare, hvilken författare i verlden har högre och
klarare än denna upphöjt sin röst emot just dessa samma våldsamheter,
hvartill smädelsen ej blygs att vilja finna i hans bok ett uppenbart bifall?
Tilläggom ännu ett ställe, märkvärdigt genom en af sanningens lifligaste
strålar. «De upplyste böra, om en liknelse tillåtes mig, anse sig såsom
ögonläkare, och med varsamhet släppa ljuset i de ögon dem de öppnat.
Hvartill tjenar all upplysning, om den icke lär de upplyste Sjelfva att blifva
kloka och nyttiga?»»
«Att ur denna visserligen högst visa och nyttiga skrift anföra alla de
stallen, som bevisa emot kritikens — vi kanna nu säga det — skamlösa
beskyllning, det vore att nästan helt och hållet afskrifva den. Den är lagd
under allmänhetens ögon: hon läse och dömme. För vår del tillägga vi
blott: hundrade goda böcker hafva skrifvits emot despoters tyranni, detta
är kanske den första vältaliga skrift i Europa emot folkslagens förödelser
och rebellionernas raseri. Vi säga ännu mera: det är kanske den första som
har den stora förtjensten att intet deklamera; förstå dermed: som- icke
öf-verdrifver någon sats af fruktan för motsatsens öfvervigt: ett sätt att segra
i vältalighet, som förorsakat nästan alla verldens vigtiga missförstånd. Denna
bok är det lugna förnuftets dom öfver menniskoslägtets väl, och man skall
aldrig hafva gjort nog rättvisa deråt, innan den blifvit, under upprepad
läsning, begrundad af hvar ädel och tänkande medborgare. Man kunde för
öfrigt påminna herr Thorild om skrifter, hvari ett sätt med
våldsamhet antages, och något mera än blott antages. Meu denna påminnelse
vore ej ädel. Att deremot vilja draga en sådan slutföljd af ett arbete,
hvilket icke andas annat än vishet och lagvördnad, vore å ena sidan lika så
skamlöst, som det å andra hade varit falskt och orimligt, om auktor sökt
inbilla oss att aldrig någon våldsamhet i verlden påkallats af
nödvändigheten, eller att dygden och hjeltemodet aldrig berömligen väpnat sig mot
förtryckare af frihet och samvete. Annu en gång, hvad vore Sverge utan sin
Gustaf Eriksson? Religionen, utan Luther och hans försvarare? Men dessa
stora slag, som bryta den allmänna ordningen, höra till Guds styrelse öfver
verlden, och kunna af den menskliga visheten hvarken förut gillas eller
efteråt förkastas. Hvad gör då i detta hänseende filosofen, som undervisar
menniskorna? Jo, han gör ej en gndlös regel af några undantag från all
mensklig ordning, hvilka försynen stundom tillåter. Han anmärker blott
dessa förskräckande undantag till samhällens och de styrandes varning. Han
visar det lyckligaste för jorden: förnuftets seger genom skäl och
öfvertygelse. Men, om denna ljufva makt ej alltid segrar? Om
vanskligheten gäckar, ursinnigheten trotsar den? Hvad gör då filosofen? Säger
han då antingen till den förtryckta sanningen: rasa! eller till orättvisan:
sitt trygg! — Sanningen har ej mer än ett enda vapen, demon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
