Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Was wär’ ein Gott, der nur von aussen stiesse,
Im Kreis das All am Finger laufen liesse!
Ihm ziemt’s die Welt im Innern zu bewegen,
Natur in Sich, Sich in Natur zu hegen,
So dass was in ihm lebt und webt und ist
Nie seine Kraft, nie seinen Geist vermisst.»
Enligt denna sin åsigt uppfattade han ej heller det
guddomliga hos vår Frälsare på samma sätt som vår
lutherska dogmatik ålägger, dock uttalar han ofta sin
vördnad ej blott för Kristus, som han kallar «stjernan i
österlandet», «hjelten och den helige på Golgatha», utan
äfven för Nya Testamentets heliga skrifter, om hvilka
han säger, att «deras motsägelser ingenting hafva att
betyda, ty de räcka ändå till för de kristna intill
dagarnes ända». En strängt religiös uppfostran och en
flitig läsning af bibeln, som under hans mognare år
öfvergick till ett verkligt studium deraf, hade hos
honom tidigt grundlagt en hjertats och tänkesättets pietet
och vördnad för de heliga tingen, som man gerna kunde
kalla en fortfarande inre gudstjenst och religiös fromhet.
Man har visserligen förebrått honom vissa hånande
uttryck, t. ex. om korset, om den heliga familjen; men
dessa kunna utan svårighet förklaras ur hans sårade
estetiska finkänsla.
Men med allt detta — och låt äfven vara att han
ej sällan med föga skonsamhet behandlade den ortodoxa
dogmen såsom sådan och vissa liturgiska bruk, som ur
hans företrädesvis konstnärliga synpunkt förekommo
honom platta, betydelselösa eller rent af vidriga — så egde
han dock en religiös öfvertygelse och ett religiöst
tänkesätt, om också denna öfvertygelse och detta tänkesätt
icke voro i vanlig mening kristliga. Det tidehvarf, som
han med sin mannaålders skönaste verksamhet tillhörde,
var skeptiskt och kritiskt, och i sjelfva verket synes det
ej litet förunderligt, att man ej hos honom kan fördraga
hvad man fördragit och förlåtit hos mängden af hans
utmärkta samtida. Var fritänkeriet ett större brott hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0298.html
