Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastade de dem i stället mot den veka och svaga? Jo, för
det att de skulle göra än mera ondt.
Så blef hon till ett flarn. Hon var för stolt för att
höra det, och så drog hon bort med sitt brinnande hjärta,
som väl nu har förtärts i det kalla och ödsliga lifvet, och
lämnade mig här utan glädje och utan hopp, utan lycka
och utan framtid. Hvad mänskligheten ändå är feg! Det
var ju mot min barm, de skulle kastat sin smuts, det var
med mig, de skulle tagit ryggtaget. Men de föredrogo att
bryta den veka och doftande liljans spröda stjälk. Det var
lättare, förstås, sa’ Bengt och hans läppar voro bleka.
– Ah, sitt nu inte här och grubbla på Maja. Det
finnes ju flera än hon och lika vackra töser som hon. Inte
ska’ man gå och ha tråkigt för ett fruntimmers skull.
Statt upp Bengt, så kila vi ner och vittja våra nät, lät jag.
Nå, den sabla karlen steg upp och skakade på sig och
glodde på mej föraktfullt, som om jag varit skyldig honom
pengar ocli mumlade något om mej, hvilket lät som
»nötstöfvel». Så tittade han på blommorna, som glänste hvita
i vildappeln och mumlade:
»Har himmelen icke stjärnor,
Ge drufvorna icke vin?
Och finns det i hela världen
En Maja så skön som min?»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
