Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den kärleken.
Stackars gamla Greta i Uppebo! Det fanns väl
knappast någon i hela grannhället, som utstått eller fått gå
igenom så mycket som hon i sin dar.
En vindböjtel hade hon haft till man, en hårdsint och
arg karl, som röt åt henne och stampade i golfvet, om
maten inte stod tillreds och rök på bordet, när han kom
in. Och det vet man nog, hur pass trefligt det är att ha
sådana karlar i huset. Kom han påstruken hem, som man
säger, hände det icke sällan, att han hälsade henne med
en spark eller ett slag. Men hon hade alltid tagit det tåligt
och undergifvet, ty hon hade älskat honom.
Mången af grannarne hade rådt henne att gå bort ifrån
honom och taga sin lille pojk med sig.
— Du behöfver inte gå hos ett så’nt vilddjur; han kan
ju rent af fördärfva dig! sa’ de åt henne.
Men hon bara log och svarade, att det för henne icke
fanns någon glädje annat än hos honom. Hon älskade
honom trots allt.
Så kommo vi en afton körandes ner till Uppebo med
hans trasiga lik. Den oförvägne och dumdristige hade inte
förmåtts att aflägsna sig nog långt vid stensprängningen.
Ett lösskjutet block hade susat emot honom och krossat
honom bums.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0083.html
