Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För vad då? Berättelse från polska upprorens dagar - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trons bud höll han strängt: han rökte inte, drack inte
och åt ej av samma fat som de världsliga. Sin soldated
höll han också obrottsligt. 1 allt sitt görande var han
grundlig och samvetsgrann, allt vad befälet ålade honom
utförde han så gott han någonsin förmådde och gav sig
ingen ro förrän han gjort sin skyldighet sådan han
förstått den. Nu hade han fått order att följa två
polskor jämte likkistor till Saratov, se till att ingen
gjorde dem något ont på vägen och att inte heller de
togo sig något otillåtet före samt i Saratov överlämna
dem åt myndigheterna. Och här voro de nu välbehållna
i Saratov, de och deras hund och deras likkistor med
vad det anbelangade. Kvinnfolken hade varit hyggliga
och vänliga, så polskor de voro, och inte gjort något
galet. Men när han nu i kväll, här i Pokrovskaja, hade
gått förbi tarantassen, hade han fått se hunden hoppa
upp i vagnen, och där hade den börjat gnälla och vifta
med svansen, och så hade han tyckt sig höra en röst
nerifrån vagnsbotten. Den gamla polskan fick se
hunden i tarantassen och tycktes bli förskräckt, fick tag i
den med en fart och bar bort den.
»Här är det något galet», tänkte kosacken, och han
började hålla ögonen uppe. När den unga polskan på
natten kom ut till tarantassen, låtsades han sova och
kunde tydligt höra en mansröst ur låren. Tidigt nästa
morgon gick han till polisen och anmälde att polskorna,
som voro honom anförtrodda, inte voro ute i rätta
ärenden, utan i stället för de uppgivna liken hade de
en levande människa med sig i låren.
När Albina nalkades värdshuset,, jublande vid tanken
att allt nu var överståndet och att de om några dagar
skulle vara fria:, fick hon till sin förvåning se ett elegant
ekipage utanför porten med två kosacker på kuskbocken.
I porten trängdes en hop folk, som stirrade inåt gården.
Hon var så fylld av hopp och tillförsikt att det inte
ens föll henne in att detta ekipage och denna folk-
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
