Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände han liksom en fysisk stöt i hjärtat. Han fick
plötsliga kväljningar. Men det varade inte länge. Runt
schavotten varseblev han svarta led av soldater med
gevär. Framför soldaterna gingo officerare av och an.
I detsamma som han hjälptes ned ur kärran ljöd helt
oväntat en trumvirvel, som kom honom att spritta till.
Bakom soldatleden varseblev Svetlogub vagnar med
herrar och damer, som kommit för att åse skådespelet.
Anblicken av allt detta förvånade honom i första
ögonblicket, men så erinrade han sig strax hur han hade
känt det i fängelset, och han greps av medömkan med
dessa människor, som inte visste vad han nu visste.
»Men de skall få veta det. Jag dör, men sanningen dör
inte. De kommer att få veta. Och vad alla, inte bara
jag utan alla skulle kunna vara och skall bli lyckliga!»
Han leddes upp på schavotten. En officer följde tätt
efter. Trummorna tystnade, och med en konstlad röst,
som ljöd underligt svag här ute på den vida slätten
och ovanpå trummornas dån, läste officern upp
densamma dumma dödsdomen som man hade läst i
domstolen om »förlust av rättigheter» för den som avlivades
och »en närmare eller avlägsnare framtid». »Varför,
varför gör de allt det här?» tänkte Svetlogub. »Så synd
att de ännu inte vet och att jag inte fick tid att säga
dem allt! Men de skall få veta! Alla skall få veta!»
En mager präst med långt, tunt hår närmade sig
Svetlogub. Han var klädd i violett kåpa med ett litet
kors av guld på bröstet och ett större kors av silver
i den magra, vita ådriga handen, som stack fram ur
ärmens svarta sammetsuppslag.
— Herren är barmhärtig, började han och flyttade
korset från vänstra till högra handen och lyfte det mot
Svetlogub.
Svetlogub skälvde till och ryggade tillbaka. Så när
hade han sagt ett hårt ord till prästen, som gjorde sig
delaktig i vad som begicks emot honom och samtidigt
talade om barmhärtighet, men så erinrade han sig
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
