Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 1. Rörelsen - Rörelse och förändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi på analysens väg funnit såsom lika riktigt och säkert
som den genom intuition vunna kunskapen, markera vi
under rörelsens hela gång ett visst antal stillestånd eller
punkter, som vi utan vidare göra till delar av denna rörelse.
I vår oförmåga att med dessa punkter återställa rörelsen,
skjuta vi in andra punkter och tro oss då ha ryckt närmare
det som är det rörliga i en rörelse. Och när nu rörelsens
rörlighet ändå alltjämt halkar undan för oss, ersätta vi det
ändliga och begränsade antalet punkter med ett »oändligt
växande» antal — och försöka sålunda ehuru förgäves att
i tanken oavlåtligt foga punkt till punkt och därigenom
efterbilda det rörligas verkliga och odelbara rörelse. Till
slut påstå vi, att rörelsen är sammansatt av punkter, men
att den dessutom innefattar den dunkla, hemlighetsfulla
övergången från ett läge till det följande. Som om inte
dunklet endast och allenast beror på att man förutsätter
orörligheten som klarare än rörligheten, och vilan som
ursprungligare än rörelsen! Som om inte det
hemlighetsfulla kom av att man på sammansättningens väg strävar
från vilan till rörelsen, vilket är omöjligt, medan det däremot
faller sig lätt att genom en enkel förminskning av rörelsen
glida från rörelse till långsamhet och sedan till orörlighet!
Man måste vänja sig vid att i rörelsen se det allra enklaste
och klaraste som finns, enär orörligheten blott är den yttersta
gränsen för rörelsens avstannande, en gräns som kanske
blott är tänkt men aldrig förverkligad i naturen.
Man har gått till väga såsom den där ville söka meningen
i en dikt ur de bokstäver, med vilka den var satt! Men
bokstäverna äro väl icke delar av dikten, de äro element i
en symbol. Lika litet äro det rörligas lägen delar av rörelsen,
de äro punkter i det rum man antar som rörelsens underlag.
Detta orörliga och tomma rum är förträffligt som symbol,
men verkligheten når man aldrig genom att handskas med
symboler. Denna symbol tillfredsställer emellertid några av
de mest inrotade vanorna hos vårt tänkande. I orörligheten,
i det tomma rummet finna vi ett stöd för vårt praktiska
handlande, och det är från detta vi utgå, när vi söka
frammana rörligheten för oss. Vi uppnå på så vis endast en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
