Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röd väst, svafvelgula kortbyxor, strumpor och skor,
nattkappa ”flägtande för vinden”, med en kråsnål (som följde
honom till döddar), — man föreställe sig en sådan figur,
som oupphörligt skrattade, – och man torde ej finna
underligt, om den sjuårige lärjungen begynte skratta med. Vi
blefvo genast goda vänner, hvilket förhållande fortfor
oafbrutet intill Stjernstolpes död. Oaktadt sitt skämtsamma
lynne, var han en allvarsam lärare, oförtruten i att hålla
lärjungen till boken, och uppmärksam på hans framsteg.
Af ingen har jag lärt så mycket som af Stjernstolpe. Han
hade äfven talang för musik och målning, hvari han gaf
mig den första undervisningen. Utom klavérspelning,
begynte jag att blåsa på flûte-douce, ett mindre vanligt
instrument, som mycket roade mig. Stjernstolpe hade redan gjort
sig känd som författare, medelst original-romanen Wilhelm,
och arbetade nu med öfversättningar. Han hade ett helt
roman-bibliotek, som jag kastade mig öfver och gjorde
sålunda tidigt bekantskap med Lafontaine, Spiess, Müller,
Kotzebue och den tidens berömdaste romandiktare. Redan
nu kunde jag ej motstå frestelsen att författa på egen hand,
men det blef redan nu tragedier och rese-anteckningar. Om
jag endast reste en mil med mina föräldrar, till någon
annan egendom, eller till en kyrka, så försökte jag beskrifva
intrycket af detta ”vandringsminne”. Jag erfor tidigt, att
barnet drömmer om det samma, som mannen lefver för.
Stjernstolpe kom snart öfver mina papper och uppmuntrade
mig. Mitt första versförsök var en grafskrift öfver en
kanarifogel, så lydande:
”Vandrare, dröj! och hedra mitt minne
Blott med den tår af naturen du har.
Kan du vid grafven den hålla inne,
Ovärd du var att jorden dig bar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
